Det här receptet har legat länge i min "att-prova-låda". För flera år sedan sov jag över hos en kompis, och min vana trogen passade jag på att snoka jag bland hennes kokböcker. Hittade en kokbok som, om minnet inte sviker mig, var skriven av Kråke Lithander.
Jag skrev hämningslöst av ett antal recept, som sedan alltså landade i "att-prova-lådan". Ett av dem var det här (och jag hoppas verkligen att jag skrev av namnet rätt - min grekiska är inte vad den borde vara). Grekiska kikärtsplättar är i alla fall vad det handlar om (påminner mycket om falafel).
Jag gjorde det här förra helgen, som en del av ett "plockmatsbord" för familjen. Vi pressade citronklyftor över enligt receptinstruktionen (fast åttaåringen tyckte det var godare utan).
Nu i helgen får vi middagsgäster, och även om jag ännu inte har en aning om vad de ska få för mat är en sak säker: till aperitifen kommer de bl.a. att få sådana här plättar, rumstempererade med en liten klick av något slags yoghurtsås på.
Observera att det krävs litet förtidsplanering för det här: kikärterna ska ligga 12 timmar i blöt (fast det gör inget om de ligger litet längre, det gjorde mina) och sedan ska smeten stå till sig en stund. Det sistnämnda momentet hade jag totalt missat, men det gick bra att steka plättarna även när smeten bara vilat en halvtimme.
Pitaroydia (äv kallade kikärtsplättar)
2 dl kikärter, blötlagda i 12 timmar.
2 dl finhackade tomater (jag tog inte med kärnorna)
2 dl finhackad gul lök
3 msk ströbröd
salt & peppar
färsk mynta efter smak el ca 2 tsk torkad (jag tog färsk, och nästa gång tänker jag ta mycket mer!)
Mixa kikärterna fint i matberedaren. Blanda i tomat, lök och ströbröd och mixa en gång till med pulsknappen. Låt smeten vila ett par timmar.
Blanda i salt, peppar och mynta efter smak. Stek i ordentligt med olja.
Jag lät plättarna rinna av på hushållspapper, och ljummade dem sedan i mikron till serveringen.
Och jag vill å det bestämdaste avråda från att halvera den här satsen. Det gjorde jag - men det blev alldeles för litet!