Spätzle, vad är det?
Säg inte att det är elsassisk pasta, då blir elsassarna galna. (Och dessutom har de även alldeles egna äggnudlar som är mycket mer lika pasta än spätzle).
När jag gjorde spätzle med min mamma häromdagen påminde det henne om när min mormor kokade klimp. Men klimp är det inte.
Spätzle är helt enkelt en av alla de varianter på "kokt deg" som mänskligheten hittat på. Låter inte särskilt gott, eller hur? Men det är det.
Det som är specifikt för spätzle den höga andelen ägg i smeten och den lustiga formen. Det här är en rätt för den konstnärligt lagda. Söker du regelbundenhet och symmetri i tillvaron är spätzle inget för dig.
Sedan vi flyttade till Alsace för tio år sedan har jag regelbundet köpt färdigkokta spätzle i plasttråg, bara att steka på i smör och servera. Idén att göra dem själv hade inte slagit mig förrän jag träffade en ny, elsassisk kompis.
Egentligen lärde vi känna varandra eftersom hon är lika garngalen som jag. När vi sedan träffades en eftermiddag för att nysta garnhärvor (jo, det är sant, och det var jättekul), upptäckte vi att vi båda gillar att laga mat.
För mig har det lett till en nyupptäckt av det elsassiska köket. Restauranger och kokböcker är en sak. Men att prata och laga mat med någon som växt upp med maten, som sett sin mamma och sin mormor laga till olika rätter, som har ett känslomässigt förhållande till den och som vet hur den ska smaka, det är något helt annat.
Så härförleden träffades vi hemma hos mig för göra om mitt kök till ett spätzle-laboratorium (vi testade ett par olika recept), och för att jag äntligen skulle få kläm på hur man egentligen gör dem.
Spätzle
500 g mjöl
6 ägg
minst 2 dl mjölk
salt
Tillbehör:
stor kastrull
stor skål
hålslev
liten skärbräda
bordskniv
Blanda mjöl, ägg och mjölk. Det går bra för hand. Använder man matberedare lägger man först i mjölet och häller i ägg och mjölk medan maskinen går. Smeten ska bli slät.
Vill man ha smeten litet lösare (och det vill nog jag) kan man ta i litet mera mjölk. Den ska vara tjockare än pannkakssmet, men inte för stabbig heller. "Mycket trögflytande" kan man kanske säga.
Koka upp saltat vatten i en stor kastrull. Sleva upp litet smet på skärbrädan.
Luta nu skärbrädan över kastrullen, så att smeten glider mot kanten på skärbrädan. Skär av långa "slamsor" med bordskniven och låt dem falla direkt ner i det kokande vattnet. (Det var det här momentet jag inte riktigt hade förstått hur det gick till - det är inte så lätt att varken fånga på bild eller beskriva i ord!).
Så fort spätzlen flyter upp är den kokt och kan fångas med hålslev och läggas över i en skål. Det är praktiskt att göra det här tillsammans med någon annan - en skär och den andra slevar upp. Eftersom den färdigkokta spätzlen går utmärkt att frysa är det perfekt sysselsättning en regnig eftermiddag tillsammans med någon man gillar att prata med.
Den kokta spätzlen kan oljas litet för att hindra att den klimpar ihop. Jag har dock hittills alltid hoppat över det, och det brukar gå utmärkt att peta isär degknorvlarna när man sedan steker dem.
Ty spätzle skall stekas innan servering. Ju mer gyllenbrun den blir, desto godare blir den (min nioåring tyckte att den på bilden var för litet stekt). Tyvärr brukar spätzle på restaurang vara alldeles för blek och degig - den har inte fått tillräcklig tid i stekpannan.
Det här fungerar förstås som tillbehör till en rad olika rätter. Personligen serverar jag numera t.ex. alltid spätzle när jag lagar vilt.
Dessutom fick jag lära mig av min kompis att spätzlen fungerar utmärkt med söta tillbehör, till frukost eller mellanmål. Prova t.ex. med lönnsirap (min mans favorit) eller äppelmos. Mums!
Man har sina perioder. Just nu i mitt kök förekommer väldigt ofta just den här kombinationen: ugnsbakad sötpotatis (ensam eller med andra grönsaker) och nedanstående limeyoghurtsås.
