Spätzle, vad är det?
Säg inte att det är elsassisk pasta, då blir elsassarna galna. (Och dessutom har de även alldeles egna äggnudlar som är mycket mer lika pasta än spätzle).
När jag gjorde spätzle med min mamma häromdagen påminde det henne om när min mormor kokade klimp. Men klimp är det inte.
Spätzle är helt enkelt en av alla de varianter på "kokt deg" som mänskligheten hittat på. Låter inte särskilt gott, eller hur? Men det är det.
Det som är specifikt för spätzle den höga andelen ägg i smeten och den lustiga formen. Det här är en rätt för den konstnärligt lagda. Söker du regelbundenhet och symmetri i tillvaron är spätzle inget för dig.
Sedan vi flyttade till Alsace för tio år sedan har jag regelbundet köpt färdigkokta spätzle i plasttråg, bara att steka på i smör och servera. Idén att göra dem själv hade inte slagit mig förrän jag träffade en ny, elsassisk kompis.
Egentligen lärde vi känna varandra eftersom hon är lika garngalen som jag. När vi sedan träffades en eftermiddag för att nysta garnhärvor (jo, det är sant, och det var jättekul), upptäckte vi att vi båda gillar att laga mat.
För mig har det lett till en nyupptäckt av det elsassiska köket. Restauranger och kokböcker är en sak. Men att prata och laga mat med någon som växt upp med maten, som sett sin mamma och sin mormor laga till olika rätter, som har ett känslomässigt förhållande till den och som vet hur den ska smaka, det är något helt annat.
Så härförleden träffades vi hemma hos mig för göra om mitt kök till ett spätzle-laboratorium (vi testade ett par olika recept), och för att jag äntligen skulle få kläm på hur man egentligen gör dem.
Spätzle
500 g mjöl
6 ägg
minst 2 dl mjölk
salt
Tillbehör:
stor kastrull
stor skål
hålslev
liten skärbräda
bordskniv
Blanda mjöl, ägg och mjölk. Det går bra för hand. Använder man matberedare lägger man först i mjölet och häller i ägg och mjölk medan maskinen går. Smeten ska bli slät.
Vill man ha smeten litet lösare (och det vill nog jag) kan man ta i litet mera mjölk. Den ska vara tjockare än pannkakssmet, men inte för stabbig heller. "Mycket trögflytande" kan man kanske säga.
Koka upp saltat vatten i en stor kastrull. Sleva upp litet smet på skärbrädan.
Luta nu skärbrädan över kastrullen, så att smeten glider mot kanten på skärbrädan. Skär av långa "slamsor" med bordskniven och låt dem falla direkt ner i det kokande vattnet. (Det var det här momentet jag inte riktigt hade förstått hur det gick till - det är inte så lätt att varken fånga på bild eller beskriva i ord!).
Så fort spätzlen flyter upp är den kokt och kan fångas med hålslev och läggas över i en skål. Det är praktiskt att göra det här tillsammans med någon annan - en skär och den andra slevar upp. Eftersom den färdigkokta spätzlen går utmärkt att frysa är det perfekt sysselsättning en regnig eftermiddag tillsammans med någon man gillar att prata med.
Den kokta spätzlen kan oljas litet för att hindra att den klimpar ihop. Jag har dock hittills alltid hoppat över det, och det brukar gå utmärkt att peta isär degknorvlarna när man sedan steker dem.
Ty spätzle skall stekas innan servering. Ju mer gyllenbrun den blir, desto godare blir den (min nioåring tyckte att den på bilden var för litet stekt). Tyvärr brukar spätzle på restaurang vara alldeles för blek och degig - den har inte fått tillräcklig tid i stekpannan.
Det här fungerar förstås som tillbehör till en rad olika rätter. Personligen serverar jag numera t.ex. alltid spätzle när jag lagar vilt.
Dessutom fick jag lära mig av min kompis att spätzlen fungerar utmärkt med söta tillbehör, till frukost eller mellanmål. Prova t.ex. med lönnsirap (min mans favorit) eller äppelmos. Mums!
Man äter ofta och gärna spätzle i Bayern samt i Stuttgart. Jag älskar dem med buljong eller sås. Den spätzledeg jag är van vid pressar man i något som liknar en potatispress men med större hål men jag ska prova ovanstående metod.
Söta spätzle har jag aldrig ätit, däremot är jag förtjust i kartoffelkrapfen.
Posted by: Jessika | 16 mars 2006 at 07:44 em
Skulle just skriva nästan samma sak, att jag stött på rätten i Österrike. Håller med om att de är jättegoda. Håller just på att urforska klimpen och har ett gammalt recept som ska provas.
Posted by: Kinna | 22 mars 2006 at 05:13 em
Nu är klimpen på plats på sidan och du får också lite trafik från mig med länk i artikeln. =)
Posted by: Kinna | 28 mars 2006 at 01:45 em
Åh, jag satt just och drömde om Spätzle häromdagen. Här ska lagas!
Posted by: Lisa | 28 april 2006 at 02:38 em
Underbar bakismat
Posted by: joe nice | 29 november 2009 at 12:58 em
Bodde i början av 90talet vid Bodensjön, lärde mig där att älska Spätzle och mycket annat gott.
Spätzle verkar inte spännande förräns man smakat det perfekt tillagad...då trillar poletten ner.
Med lök och riven ost, enkelt och underbart gott.
Köpte tom en äkta Spätzlepress i Berlin några år senare, som jag dock aldrig orkat använda. Den ser ut som en jättestor vitlökspress och priset var nog DM.
Blev glutenintolerant och laktosintolerant senare, glutenfri Spätzle har jag aldrig sett i Sverige, eller tyckt det varit värt att beställa från Tyskland.
Nu kliar det i fingrarna att äntligen inviga min fina press men jag är osäker på vilket mjöl jag ska pröva, kanske bovete.
Tyska matrecept är lite för komplicerade för mig eftersom min tyska är på hobbynivå numera :)
Det är hur kul som helst att läsa om Spätzle :)
Tittar in på bloggen i bland och dregglar över all härlig mat.
Posted by: SisterofNight | 16 mars 2010 at 03:22 em
bosatt sedan mer än 40 år i Sverige men vissa sydtyska maträtter kan jag inte glömma, som Spätzle tex.
När jag träffar mina barn, 4 st. tjatar alla att jag ska fixa hemmagjorda Spätzle. Fast en Spätzlepress är tillgänglig, använder jag en skärbräda o. kniv. Till Spätzle äter vi gärna kötträtter
med en krämig sås. Hälsning Christian.
Posted by: Christian Bublies | 11 november 2010 at 12:35 em