Mors dag firas mycket intensivt här i Frankrike. När jag växte upp i Sverige på 70-talet betraktades mors dag som kommersiellt bedrägeri, en högtid enbart inriktad på att skinna konsumenterna på deras surt förtjänade pengar.
I söndags förmiddag satt jag och försökte intala mig att detta var enbart affärsmännens högtid, men det lyckades inte. Nioåringen hade tillverkat en fjärilsbrosch i skolan och en riktigt snygg bordslampa (!) på pysselkursen. Fyraåringen hade målat en vacker ask och lärt sig en dikt utantill. Försök motstå en fyraåring som deklamerar sin kärlek till sin mamma... Nä, det går inte. Mors dag måste firas.
Egentligen hade vi tänkt att firandet skulle ske medelst vandring och picknick, men det exceptionellt kalla och regniga vår(?)vädret satte stopp för dessa planer. I stället hade vi jättetur och fick boka ett nyss avbeställt bord på en ferme auberge strax ovanför Munster i Vogeserna.
En ferme auberge är en gård som driver restaurang, företrädesvis med egna råvaror. Syftet är inte att erbjuda gastronomi i högre skolan - här är det rejält och närproducerat som gäller. Inte överraskande, men sympatiskt.
Morsdagsmenyn bestod av laxros (servitrisen påpekade noggrant att laxen inte kom från gården) med grönsakschips och pepparrotssås.
Därpå följde fläsk- och kalvfilé (både kalven och grisen var uppfödda på gården) med tämligen klassiskt garnityr.
Sedan kom osttallriken. Fotografen tappade fattningen litet grann och åt upp nästan hälften av osten innan kameran kom fram. Olika varianter på gårdens egen ost, bl.a. en toppversion smaksatt med korianderfrön. Den något lössläppta osten i nedre högra hörnet är en riktigt mogen Munster-ost. Grymt god.
Och så var det då dags för efterrätten. Maken beställde nougat glacé, men det tyckte jag var litet fusk. Mandlarna hade knappast växt i Vogeserna. Så jag tog det andra alternativet, siasskass med blåbär. Siasskass är en dagsfärsk Munster-ost (slät, mild och len). Här serverades den utan knussel (tallriken på bilden är en väldimensionerad sopptallrik), med grädde, blåbär och blåbärslikör.
Efter denna stabila måltid var det rätt skönt att kunna konstatera att regnet tillfälligt upphört, och att vi således kunde promenera en stund innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem.
Vi sade hej till mjölk-, ost- och kalvproducenterna.
Åsnorna hade väl inte spelat så stor roll för måltiden, men de var rätt trevliga ändå.
Och sedan kunde vi stappla ut på en välbehövd skogspromenad...