I mitt franska kök

Menu de Noël - Juldagsmeny

Juldagslunchen gick av stapeln hemma hos oss. Jag ville ha en meny som kunde förberedas i god tid, och som var litet "elastisk", eftersom jag inte var säker på hur många vi skulle bli.

Nu blev vi litet färre än beräknat - vilket bara var bra. Genom att familjen delade upp sig litet undvek vi att någon närstående skulle behöva sitta ensam på juldagen.

Min meny såg i alla fall ut så här:

Apéritif: "Laxtartar" på sked, nyrostade mandlar med milda kryddor, gougères (färdigköpta) och vanliga snacks åt barnen (behövdes inte, de älskade både laxen och gougères. Sexåringen också).

"Laxtartaren" bestod helt enkelt av rökt lax skuren i små tärningar, blandad med vispad grädde som smaksatts med pepparrot. Ett par rostade pinjenötter och en liten tunn äppelskiva på varje portion.

Gougères är en specialitet från Bourgogne - i princip petits-choux smaksatta med riven hårdost. Mycket gott. Måste göra själv någon gång så ni kan få ett recept (om det behövs).

Förrätt: Hemlagad foie gras (se bilden). Strecket i mitten på skivan är en sträng torkade aprikoser - superb smakbrytning. Serverades med en liten sallad på strimlad mango, citron, salt och rostad, krossad sichuanpeppar. Jag har fått sichuanpeppar på hjärnan sedan mina kära föräldrar gav mig Lisas underbara bok Ditt nya skafferi i present. Jag kör litet mindre doser än Lisa, men aromen är där!

Huvudrätt: Hjortgryta, starkt inspirerad av Karin Franssons vildsvinsgryta med kakao och balsamico. Till detta grönsakstimbaler med morot och broccoli (bra idé, sämre utförande - de blev goda men gick inte att stjälpa upp) och spätzle.

Ostbrickan, från osthandlaren på torget, var monumental. Tyvärr började vi bli rätt mätta.

Efterrätt: Rödvinskokta päron (perfekt efter en stabil måltid) och ouppstjälpbar chokladkaka. (Ett receptregister börjar bli av nöden här - jag är säker på att jag publicerat det här receptet, men jag hittar det inte nu).

Egentligen hade jag tänkt berätta om hur jag gjorde min foie gras - men vi ska på utflykt till Alperna idag, och det är dags att väcka barnen. Recept på foie gras kommer en annan dag!

Les joies de Noël - Julens förlustelser

Men... vad är det här för en liten matblogg som bara ligger här och skräpar, utan att bli uppdaterad? Ska vi ta och slänga den i soppåsen? Nej, det tycker jag inte att vi gör. Den har ju funnits här ett tag, och om bara någon ägnar sig litet åt den blir den nog fin igen.

December är ju en klassisk högstressmånad, och den traditionen förnekade sig inte i år heller. Lustigt nog mynnade det här årets julstress ut i en jul av det slag som jag egentligen tycker är allra bäst - ganska stillsam. Julefrid är inget dumt begrepp!

Tomten kom bland annat med det här skrinet:

Jag vet, det ser ut som ett smyckesskrin. Ganska stort, vad kan det innehålla? Ett diamanthalsband?

Nej, jag känner tomten. Tomten vet att jag inte behöver några diamanthalsband när jag sitter hemma och jobbar i splendid isolation, och icke heller när jag hämtar barnen i skolan, skjuter kundvagnen i mataffären eller hänger tvätt. Ett diamanthalsband skulle inte tillföra särskilt mycket glamour i mitt liv. Dessutom skulle det bara trassla in sig i halssnodden till min mp3-spelare.

Tomten känner mig. Tomten vet att min lyx inte består av diamanter, utan av choklad:

Från Sève, tillverkare av chokladjuveler sedan 1905.

Julfortsättning följer...

Pissaladière

I Nizza äter de inte pizza.

I Nice äter man pissaladière. (Fast man äter säkert mycket pizza också, men jag kunde inte motstå meningen). Pissaladière åt även vi häromdagen - i alla fall de vuxna. Barnen tycker inte så mycket om sardeller.

Knaprig deg, söt lök och stuns från sardeller och oliver - en sallad till och du behöver inte så mycket mer. Jo, kanske ett glas rosévin och en skiva med strandljud. Sedan kan du blunda och låtsas att du sitter i Nice... (Genomsnittlig dagstemperatur i Nice under vintern: 15 plusgrader. Staden har över 300 soldagar om året. Du behöver inte ens låtsas att det är sommar.)

Pissaladière

Till en pizzabotten

Pizzadeg (helst ditt favoritrecept - det ska vara olivolja i degen!)
1/2 kilo lök
1 vitlöksklyfta
1/2 msk kapris (skölj helst av dem litet först)
timjan
en bit lagerblad
sardellfiléer i olja
svarta oliver (helst ska det vara små oliver, för det har de i Nice, men jag lovar att det går bra med större också)
olivolja
salt o peppar

Skala och skiva löken. Stek den på måttlig värme i olivolja så den mjuknar. Tillsätt den skalade och hackade vitlöksklyftan, kapris, timjan, lagerblad och en gnutta salt (tänk på att sardeller och oliver saltar sedan). Låt det hela steka på låg värme tills allt blir riktigt mjukt och gyllenbrunt - det torde ta 20-30 minuter.

Kavla/platta ut pizzadegen som vanligt på en plåt. Bre ut lökblandningen över degbotten. Lämna en kant runtom, precis som du gör när du brer tomatsås på en pizza. Lägg på sardellfiléer. Egentligen ska de ligga i ett snyggt rutmönster, men jag tyckte att det blev väl mycket sardeller, så jag duttade ut dem som på bilden. Kärna ur oliverna (av omsorg mot dina medätandes tänder) och lägg ut dem också.

Grädda i riktigt varm ugn, precis som en pizza.

Menu de la semaine - Veckomeny 3 - 9 december

Måndag kväll: Grönsakslåderensningscurry med ris. Inspiration bl. a. härifrån.
Tisdag kväll: Potatisgratäng med svamp, sallad. Jag såg ett recept på gratin dauphinois med svamp någonstans, men kan inte för mitt liv hitta det igen. Jag får väl improvisera... (borde inte vara så svårt).
Onsdag lunch: Kalkon, nudlar, grönsaker med soja och ostronsås. Barnen blir glada.
Onsdag kväll: Ingen aning. Onsdagkvällar är min inte-laga-mat-kväll, eller färdiglagad-mat-kväll. Gissar att vi kan skrapa ihop en restbuffé ur kylskåpet om inspirationen inte slår till innan jag handlar i morgon förmiddag.
Torsdag kväll: Pumpasoppa. Jag har en potimarron i garaget. Vi får se vad det blir för variant.
Fredag kväll: Varm laxterrin, juliennade grönsaker.
Lördag lunch: Pissaladière, sallad.
Lördag kväll: Gäster! Förhoppningsvis hemlagad foie gras, porc à la cevenole, Ilvas ricottamousse med kakao och syltad ingefära.
Söndag lunch: Kalvschnitzel med fänkål
Söndag kväll: Chips framför TV:n som vanligt. Om jag skärper mig kanske det blir tunna pajer med päron och getost också.

Sushis de mangue - Mangosushi

Detta har naturligtvis inte ett dugg med sushi att göra. Det handlar om ris, och små kuddar - men inte om sushi. Fast analogin är rätt kul tyckte jag, och förmodligen även författarna till kokboken där jag hittade receptet. Och så är jag litet för morgontrött för att komma på något bra nytt namn.

Vi firade min mans födelsedag i lördags, och efter litet funderande kom jag fram till att det här var Den Perfekta Efterrätten. Min man älskar riz au lait, en efterrätt hans mormor ofta gjorde. Riz au lait är egentligen risgrynsgröt, som serveras rumstempererad. Mormor hade apelsinskal i, och pudrade med kanel inför serveringen.

Födelsedagsbarnet tyckte mycket riktigt att det här var en underbar dessert. Mer anmärkningsvärt var att jag, som avskyr risgrynsgröt, tycker att riz au lait är rätt suspekt, och helst springer och gömmer mig om någon hotar med ris à la Malta, verkligen gillade det här. Det kanske har med den vita chokladen att göra...

Mangosushi

Kanske 6 portioner (beror naturligtvis litet på vad man ätit innan...)

1 l mjölk (ej lätt)
250 g runt grötris
80 g strösocker
1 msk vaniljsocker
180 g vit choklad

en mogen mango

Tillbehör:
ca 2 dl passerad hallonsås el dyl (jag köpte min färdig hos Picard)

Koka upp mjölken (under viss passning, jag fick rengöra spisen nästa dag). Häll i riset. Lägg på ett lock och låt puttra på svag värme i ca 20 minuter. Rör då och då - grötris är inte klibbfritt!

Tillsätt strösocker och vaniljsocker, och låt puttra ca 15 minuter till, så riset blir riktigt mjukt.

Ta gröten från värmen, bryt chokladen i bitar, lägg i den och rör tills den smält. Låt riset svalna en kort stund.

Forma avlånga "kuddar" med två matskedar och lägg upp på fat. Låt svalna till rumstemperatur (inte i kylen  - då smakar det mycket mindre!).

Inför serveringen, skär små mangoskivor och lägg på varje riskudde. Servera med pinnar och hallonsås i små individuella doppskålar.