Une sauce qui n'est pas une béchamel - En sås som inte är bechamel

Jag var inne och hälsade på hemmafrun i allas våra drömmar häromdagen, och läste om hennes blomkål med parmesanbechamel. Insåg att jag ju aldrig bloggat om blomkålsgratängen med liknande stuk som jag lagade i januari. Bestämde mig för att råda bot på detta.

Det var inte så mycket blomkålen jag ville skriva om, inte ens de små grillade fläsktärningarna. Det var såsen - min supersås.

Det är nämligen så att jag inte gillar bechamel. Jag har verkligen försökt. Bechamel är en sås som är lätt att göra riktigt mager, och tro mig, det behövs här i det franska köket emellanåt (annars blir det kris i garderoben). Dessutom är det ju en klassiker, och jag gillar klassiker - i princip. Men inte bechamel.

Jag är inte jätteförtjust i mjölredningar över huvud taget. Jag kan möjligen tänka mig att koka dem i timvis i en gryta, men nöjer mig oftare med en litet tunnare sås. Kokt mjölk har jag svårt att stå ut med överhuvudtaget. Och eftersom bechamelsås i princip är mjölredd kokt mjölk har jag, trots många försök, inte lyckats övertyga mig själv om att jag tycker om den.

Sedan hittade jag Mercottes bassås på nätet. Första gången gjorde jag den enligt receptet, och tyckte - förlåt, Mercotte - att den var knappt ätlig (buljongtärningens fel - jag är inte superkänslig, men här blev det för mycket Knorr). Sedan gjorde jag om den enligt samma grundmetod, men på mitt sätt, och insåg att jag hittat min idealsås.

Den är flexibel, snabbgjord och god. Den är väl inte så sabla mager, men det får vi leva med.

Min bassås

typ kanske en 4 portioner

1 schalottenlök
1 dl vitt vin, eller Noilly Prat, eller madeira, eller portvin, eller något annat (efter tillgång och humör)
2 dl grädde (den jag använder oftast håller 15% fetthalt)
pressad citron
Tabasco
salt

Hacka schalottenlöken. Lägg löken och vinet (eller motsvarande) i en kastrull och låt det koka nära nog torrt, utan att bränna vid. Tillsätt grädden, ett litet kläm pressad citron och några droppar Tabasco. Smaka av med salt och i princip vad du vill, beroende på vad såsen ska användas till (kryddor, örter, kanske någon ost, kapris, hackad tomat... Du fattar.)

Klart!

Vill du ha en riktigt slät sås silar du den innan den sista smaksättningen (men jag älskar schalottenlök i alla dess former, så jag brukar låta den få vara kvar, särskilt när jag använder såsen i en grönsaksgratäng).

 

På blomkålen på bilden hällde jag en sås gjord på madeira. Litet riven ost ovanpå, och en vända i ugnen. Fest!

Comments

[Lasse]

Njaa...alltså... Bechamel är väl en bra grund. Använde den själv nyss till morötter. Med lite grönsaksbuljong i. Så det täckte. Men först så fräste de, eller svettades, morötterna alltså, i smör, salt, peppar och lite socker.

Och mjölen åkte i blandat med, aj då, mera smör. En dessertsked mjöl. Inte mer.

Sedan liten mjölk i.

Till och med tonåriga dottern sade på väg upp till sitt rum efter maten att "den där såsen var god". Det var det enda hon sade till mig den dagen.