Min absoluta favoritdagdröm just nu är att bli småbrukare. Grönsaker till husbehov, hönor som ger ägg (och hönssoppa), kanske ett par grisar och några får.
Detta lär aldrig inträffa, om inte annat för att det krävs mer plats än vad jag disponerar, för att jag har svårt att tänka mig att avstå från ett flera veckor långt Sverigebesök på sommaren och för att jag säkerligen raskt skulle bli allergisk mot djuren.
Därför nöjer jag mig med att titta på Hugh Fernley Whittingstalls alla DVD (till barnens förtvivlan) och ser fram emot att läsa Made from scratch som nästa bok.
Fast det där med grönsakerna har jag svårt att släppa. Mitt långsiktiga projekt är att gräva upp hela gräsmatteöknen på framsidan och omvandla den till ett grönsaksland, så att vi åtminstone under ett par sommarmånader kan vara självförsörjande på grönsaker.
Det är, minst sagt, rätt långt dit. Det enda vi just nu är självförsörjande på är rabarber. Av den gjorde jag den här kompotten häromdagen.
Rabarberkompott med kardemumma
ca 500 g rabarberstjälkar
1 äpple
1 banan
1 dl socker - gärna av någon trevlig brun välsmakande sort - jag använde vergeoise, som liknar farinsocker
1/4 - 1/2 tsk kardemummakärnor, stötta
Ansa rabarber och frukt, och skär i trevliga små bitar. Blanda med socker och kardemumma i en kastrull och låt mjukna på svag värme under lock (normalt sett ska inget vatten behövas).
Jag varvade den här kompotten med krossade boudoirs (kakor) och crème fraîche smaksmatt med vaniljsocker och finriven vit choklad (en ingivelse som jag nog ska spinna vidare på någon gång) i portionsglas (förstås) som efterrätt.
