Anna i Bryssel tyckte att jag skulle skriva litet om franskt smör - och det kan ju passa bra i dessa tider, när min matlagning tycks inskränka sig till tomatsallad och pasta (eller sådant jag redan skrivit om här).
Jag ska genast erkänna att jag inte är någon riktig smörkännare - jag har till exempel aldrig smakat smör från Bordier, som är Frankrikes absolut trendigaste smörtillverkare just nu. Men utan att gå in på små och exklusiva smörsorter finns det rätt mycket att välja på i smörhyllan i vilket franskt varuhus som helst.
De stora skillnaderna mellan olika smörsorter gäller salthalten. "Beurre doux" är osaltat smör, och det absolut vanligaste. "Beurre demi-sel" är saltat smör. Tidigare användes det saltade smöret mest i nordvästra Frankrike, men på senare år har det fått ett väldigt uppsving. Nu finns nästan lika många sorter saltat smör som osaltat i hyllorna.
"Beurre demi-sel" innehåller mellan 0,5% och 3% salt - jämförelsevis innehåller svenskt normalsaltat smör 1,2% salt och extrasaltat smör 2%. Den svenska salthalten verkar vara mycket hårdare standardiserad än den franska. I vanlig ordning varierar det franska utbudet mer - och det gäller inte bara salthalten.
Det finns en uppsjö av franska smörmärken - ett par sorter som finns nästan överallt är Président (som jag tycker har för hög vattenhalt - det stänker när jag steker) och Elle&Vire. De stora butikskedjorna (Carrefour, Auchan...) har förstås sina egna smör.
Varje tillverkare erbjuder många olika sorters smör. En särskilt fiffig sort är mjukt smör, som man kan bre på mackan direkt från kylskåpet. Efter att ha testat sjuttifjorton olika sorter har familjen bestämt att Elle&Vires mjuka demi-sel smör är oundgängligt för våra frukostar.
Smör med fleur de sel eller annat salt med stora kristaller kan vara extra trivsamt till t.ex. rädisor eller kokta primörer.
En annan skiljelinje går mellan vanligt (industriellt) smör (som tillverkas på löpande band av en allt-i-allomaskin som kallas butyrateur) och beurre de baratte, kärnat smör (där tillverkningen sker i olika etapper). Här är jag ute på hal is, eftersom jag inte testat skillnaden mellan de två sorterna, men anhängare av det kärnade smöret anser att det är överlägset smakmässigt. Ovan nämnde Jean-Yves Bordier kärnar förstås allt sitt smör på traditionellt vis.
Det finns tre skyddade ursprungsbeteckningar för franskt smör: beurre Charentes-Poitou, beurre des Deux-Sèvres och beurre d'Isigny (kallat "Signes smör" av mina föräldrar som emellanåt blir utsända för att handla livsmedel när de är på besök här). Och ja, de är gruvligt goda.
Annars vet jag faktiskt inte varför franskt smör är så mycket godare än svenskt (enligt diverse kompisar står det sig väldigt bra i konkurrens med t.ex. spanskt och tyskt smör också). Det är så många faktorer som spelar in - tillverkningssättet, vad korna äter, hur färsk mjölken är...
Kanske är det helt enkelt så att det breda utbudet gör det lättare att hitta just det smör som man själv tycker om - och det som passar till olika sorters användningar. Att steka fläskkotletter i beurre d'Isigny tycker jag är litet väl lyxigt - men jag lägger gärna någon euro extra på ett smör som jag äter som det är, på smörgås eller till rädisor t.ex.
Hjälp vad jag blev hungrig. Nu måste jag gå och äta en macka med smör.
Tack! Måste leta rätt på Bordier-smöret på Delhaize i kväll. Smörprovning kanske vore nåt...
Posted by: Anna i Bryssel | 16 september 2009 at 09:35 fm
Intresant! Smör-iontresset i Sverige känner just nu inga gränser. Det är riktigt spännande, i all enkelhet. Även fast vi är långt ifrån välsorterade, är ju allt bättre än att vara hänvisad enbnart till Arla!
Posted by: Annika | 16 september 2009 at 10:05 fm
Salut! Jag gillar din blogg. Den är bokmärkt sedan en dryg vecka så jag kikar in varje dag.
Posted by: Stefan | 16 september 2009 at 12:47 em