Sommaren 2007 fick jag en bit rabarberplanta av min mamma, snabbt planterad i en liten plastkruka för att klara transporten från Sverige till Frankrike.
Vi hade precis flyttat 50 mil, sonen började skolan, dottern började högstadiet och maken var totalt sönderstressad av jobbet och flytten. Jag sprang omkring som en nynackad höna och försökte hålla ihop livet så gott det gick. Rabarberplantan hade inte högsta prioritet.
Följande vår fick jag äntligen i ordning kökslandet där jag tänkt sätta den. Plantan hade länge envisats med att signalera sin närvaro med åtminstone ett mycket litet blad, men när det blev planteringsdags hade den inte ens det. Jag körde ner den lilla rotklumpen i jorden ändå - det fanns liksom inget att förlora på det. Jag kunde ju sätta något annat där sedan.
Det här är inte vilken rabarber som helst. Var den ursprungligen kommer ifrån vet ingen nu levande. Min mormor hade en planta i sin trädgård längs järnvägsvallen i Lillängen i Nacka. Min mamma tog en bit av plantan och planterade bakom radhuset i Jakobsberg, i en absolut minimal rabatt längs planket mot granntomten. När mina föräldrar många år senare köpte sommarparadiset på Selaön (för dem är det ett helårsparadis även om de inte bor där permanent) fick en bit av plantan komma med, och planterades i den lilla köksträdgård de tidigare ägarna med möda vunnit från tallskogen och graniten.
Det säger sig självt att den rababern inte dör bara för att den får stå försummad i en plastkruka, utan tillsyn och knappt utan vatten, några månader. Den tog sig förstås. Nu är den inne på tredje säsongen, och är egentligen ingen planta längre, utan en rabarbervulkan som sprutar upp ur jorden med stjälkar och löv vällande åt alla håll. Det blir en del rabarberefterrätter i det här huset så här års.
Den här clafoutin blev inte dum alls. Den är en blanding av två andra recept - då kanske man kan säga att det här är mitt eget?
Det ena originalreceptet innehöll dadlar, vilket säkert blir en fin, söt smakbrytning mot rabarber. Jag hade några torkade fikon som verkligen behövde litet uppmärksamhet (jag är försumlig i köket också, inte bara i trädgården!). De mycket skrumpna och torkade fikonen fick helt enkelt bada några timmar i en skål vatten - sedan var de mjuka och fina igen.
Rabarberclafoutis med fikon
600 g rabarberstjälkar (efter ansning)
180 g socker
6 torkade fikon
4 ägg
80 g vetemjöl
40 g malen mandel (kan uteslutas och ev ersättas med mjöl - jag tyckte inte att mandeln kändes något vidare i slutresultatet)
4 dl mjölk
1 msk vaniljsocker
Skölj rabarbern och skär i bitar. Om du vill kan du skala den, men jag tycker inte att det behövs om man skivar rabarbern max 1 cm tjockt (och så är jag ju litet slö också...). Blanda med sockret och låt stå medan du gör smeten.
Skär bort stjälkfästet på fikonen och strimla dem.
Blanda övriga ingredienser på valfritt sätt (allra enklast i matberedare, men skål och slev går också bra). Rör ner rabarber och fikon, och häll upp i en ganska stor ugnsfast form. Min är en pajform i porslin av större modell.
Grädda i ca 210 graders ugn i ungefär 30 min.
Äts ljummen eller rumsvarm.
Fin rabarberhistoria! Kul kombo fikon och rabarber:)
Posted by: kristina | 21 maj 2010 at 10:33 fm
Hej!
Jättekul skrivet och säkert gott.
Skall prova när vi får gäster!
Mamma och Pappa
Posted by: Per-olof Persson | 24 maj 2010 at 10:11 em
Vad glad jag blir av att läsa om din rabarberplanta. Jag önskar att jag hade en egen rabarbervulkan så att jag kunnat baka din fina paj bland annat! :-)
Posted by: tina | 09 juni 2010 at 01:40 em