Volaille qui pleure - Gråtande fågel

Ingen panik, det här blir inte så sorgligt som det låter. Den här rätten inspirerades av den klassiska franska rätten gigot qui pleure, vilket betyder "gråtande lammstek".

Ibland är jag väldigt välorganiserad, planerar alla mina menyer på ett närmast pedantiskt sätt och lagar sedan precis det jag planerat.

Ibland är det inte alls så.

I söndags morse hade jag egentligen ingen aning om vad jag skulle laga till söndagslunch. För att fundera ut lunchrätten, medan jag susade fram och tillbaka till affär och slaktare, hade jag förstås en del grundläggande information och aktuella kriterier att stötta mig på.

Grundläggande information: Söndagslunch hos oss är en rejäl måltid, som intas vid bord med duk och litet vin i föräldrarnas glas (icke vinvänliga rätter fungerar inte, varma mackor är uteslutet). Måltiden innehåller fisk eller kött (där kunde jag skippa alla mina standardlösningar i den vegetariska genren).

Aktuella kriterier:
1). Maken längtade efter potatisgratäng.
2) Jag hade inte använt champinjonerna jag köpte på torget i fredags, så de måste vara med.
3) Det fanns också en öppnad burk kastanjer i kylen, som definitivt behövde användas.
4) Något slags allt-i-ett-lösning skulle vara en psykologisk bonus för mig, som jobbar minst sexdagarsvecka just nu.

Någonstans där, på väg till slaktaren, började jag fundera på gigot qui pleure, men bestämde mig för att köttkonsumtionen varit tillräckligt hög under veckan, och att jag i stället ville ha fågel. Valet föll på en pärlhöna, som har mörkt och smakrikt kött, men kyckling fungerar säkert bra också.

Och så blev det så här:

Gråtande fågel

ca 4 pers

Gratängen:
500 g champinjoner
ett par vitlöksklyftor
200 g skalade kastanjer (mina var alltså på burk)
5-6 potatisar (mer om man är 4 hungriga vuxna)
salt, peppar
ca 1/2 liter grönsaksbuljong

Fågeln:
valfritt fjäderfä
färsk rosmarin
salt, peppar, olivolja

Skiva champinjonerna och stek i olivolja. Salta, och pressa i vitlöken när svampen är nästan färdigbrynt.

Dela kastanjerna i litet mindre bitar

Skala och skiva potatis.

Lägg hälften av potatisen i en smord gratängform. Salta. Fördela svamp och kastanjer över. Lägg på resterande potatis, salta igen (saltmängden beror litet på hur salt din buljong är). Häll på buljongen - den ska stå rätt högt i formen, utan att täcka det översta potatislagret.

Jag tillredde pärlhönan mycket enkelt: gned med salt, peppar och olivolja. Petade in rosmarin under skinnet på bröst och lår.

Sätt in två galler i ugnen. Sätt gratängformen på det undre, och lägg pippin på det övre. Pippin ska ligga ovanför gratängformen, så att allt som droppar från den under stekningen droppar ner i gratängen och smaksätter den. Se upp så att fågeln inte ligger an mot värmeelementen i ugnstaket (tror inte att det heter så, men jag hittar inget bra svenskt ord för résistances chauffantes - och jag tror ni förstår vad jag menar).

Eftersom fågeln kommer att stekas högre upp i ugnen än vad man vanligen gör, kan man behöva vända på den under stekningen så att den inte bränns.på ovansidan. Då kan man dessutom få knaprigt skinn runt om, vilket ju inte är någon direkt nackdel...

Jag stekte hela rasket i 200 graders ugnsvärme runt en timme, tills både pippin och gratängen var färdiga.

Slutresultat: Barn och make var glada. Men maken sade: "Det här är gott, men det är ingen riktig potatisgratäng".

Det får bli en annan söndag.

 

 

Comments

[Hanna]

Visst finns det nästan alltid sådana kriterier att rätta sig efter?! Jag tycker det är roligt och känns som en utmaning att använda upp allt och gärna få ut så många middagar som möjligt av allting. Tack för en inspirerande blogg!

[Karin]

Jag är lite nyfiken på varför den heter som den gör, lammvarianten alltså

[Annette]

Därför att den droppar/gråter ner i gratängen...