I mitt franska kök

Cake à la banane et aux cacahuètes - Banankaka med jordnötter

Jag har som målsättning att baka en kaka varje onsdag. På onsdagar går min 14-åring i skolan bara på förmiddagen, 9-åringen inte alls och det är fotbollsträning och läxläsning och skjutsande hit och dit. Nästan helt kört att få något jobb gjort, så då kan man lika gärna baka en kaka också.

Det vore förmätet att påstå att detta inträffar varje vecka, men emellanåt uppnår jag mitt mål och är nöjd med mig själv. Emellanåt är dessutom kakan riktigt god, och då är jag ännu nöjdare med mig själv.

Det finns bara två nackdelar:
1) Jag börjar fundera på hur man egentligen kan fotografera en kaka bakad i rektangulär form så att det ser intressant ut, utan att fotograferingen tar mer än två minuter. Detta kan vara ett olösligt problem.
2) Jag äter mycket mer kaka än brukligt. Det är inte säkert att detta problem går att lösa heller, men det är ganska trevligt.

Det här var en av de mer lyckade varianterna - ett litet annorlunda stuk på den eviga lösningen på mörknande, oätna bananer: banankaka. Bananerna är skivade här, och det var riktigt behagligt att stöta på små bananbitar i kakan i stället för att hela smeten smakade banan. (Detta förutsätter givetvis att bananerna inte nått det stadium av sönderfallande då de inte längre kan skivas.) Osaltade jordnötter hittade jag bara oskalade - att skala jordnötter är en bra lösning om man har sysselsättningsproblem.

Banankaka med jordnötter

2 väl mogna bananer
125 g mjukt smör
75 g jordnötssmör (jag använde ekologiskt, eftersom jag inte kan låta bli att läsa ingredienslistan på burken)
50 g skalade osaltade jordnötter
2 ägg
125 g socker
180 g mjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt (om man inte använt saltat smör)

Blanda smör, jordnötssmör och socker i en skål. Tillsätt äggen ett efter ett. Blanda mjöl och bakpulver, och rör ned även det, samt eventuellt salt.

Skala och skiva bananerna, grovhacka jordnötterna. Rör ner bananer och jordnötter i smeten.

Grädda i 180 graders ugn ca 55 min. Låt kakan vila litet innan du stjälper upp den.

Enligt tidningen där jag hittade receptet (Cuisine et Vins de France) ska man dricka konjak till, men det går lika bra med thé, jag lovar!

 

Bol vapeur au saumon - Fryst grönsaksblandning med laxstrimlor

Ibland måste det bara gå fort. Jag har haft ett par veckor i rad nu när det emellanåt funnits varken tid eller ork att laga "riktig" mat.

Vi äter färdig pizza ibland, men oftare än så är en grönsaksblandning som den på bilden min räddningsplanka.

Jag köper mina grönsaksblandningar hos Picard, förstås (är stamkund där). Det finns massor av olika blandningar, förpackade i ett slags plastskålar (som på bilden) eller i portionspåsar. Påsarna tar mindre plats i frysen, men innehåller ofta morötter, och inte ens Picard kan få mig att komma över min gamla men intensiva motvilja mot frysta morötter. Så jag bökar och knökar för att få plats för skålarna i min frys, som av någon mystisk anledning alltid är full.

Då kan man till exempel rädda måltiden när det ligger några laxbitar och tittar anklagande på en i kylen, och det enda man egentligen har tid med är att koka ris.

Jag satte på vatten till riset (fullkornsbasmati som är förbehandlat för att koka lika snabbt som vanligt basmati), strimlade laxbitarna i tunna skivor, och lät dem bada i litet pressad citron, vitlök, riven ingefära, salt och olja.

Dukade medan riset kokade, ploppade in grönsaksskålen ungefär halvvägs under koktiden (de tar 4-5 minuter i mikron beroende på vilken sort det är), och stekte laxen när allt var i princip klart - lax i tunna skivor blir ju färdig nästan bara genom att man visar stekpannan för den.

I ett svagt ögonblick vispade jag ur stekpannan med en skvätt grädde och ett par droppar soja - det blev gruvligt gott, men förtog kanske intrycket av überhälsosam måltid.

Sedan åt sonen ris och lax, medan dotten och jag åt grönsaker med lax och litet ris. Alla var nöjda, och särskilt jag som lagat mat på en kvart.

Återkommer snart med litet riktig mat.

Poireaux sauce raifort - Purjolök med pepparrotssås

Purjolök är en av mina absoluta favoriter bland vintergrönsakerna. Så har det inte alltid varit.

Så länge jag försökte koka purjolökar hela i en kastrull med vatten var vi inte kompisar alls, purjolöken och jag. Jag tittade på bilder i kokböcker med fina, långa purjolöksbitar, och fick med mina tillagningsförsök vattniga purjolökshärvor att lägga på tallriken.

Numera har jag två grundmetoder för att bereda purjolök efter den obligatoriska snittningen och sköljningen (jord och grus är inte gott). Antingen skivar jag hela rasket och lagar i stekpanna på ett eller annat sätt. Eller så ångkokar jag mina långa purjolöksbitar. De håller ihop, blir inte vattniga och är nästan lika presentabla som på bilderna i tidningar och kokböcker.

Ni får tro mig på mitt ord, förstås, eftersom bilden här bara visar tillbehöret till purjolöken (rökt makrill).

Det här var en mycket simpel rätt att laga en torsdagskväll, men högst tillfredsställande för purjolöksfans. Grädden stelnar av vinägern - den är på gränsen till att skära sig, men det händer inte (åtminstone inte med tillräckligt fet grädde, om ni använder lättprodukter är det på egen risk!).

Mängden pepparrot beror på smak och vilken pepparrot man har att tillgå. Färsk pepparrot är svårare att hitta än lotusrötter här. När jag bodde i Alsace kunde man undantagsvis hitta den på torget, men här längre söderut är pepparroten obefintlig. Jag köpte således riven på burk i delikatesshyllan - det fanns billigare i senapshyllan, men det var mer konstigt jox i den burken.

Purjolök med pepparrotssås

lagom mycket purjolök (minst ett par per person)

1,5 dl vispgrädde
1 msk vinäger
1 tsk - 1 msk pepparrot
salt

Skär bort det gröna, grova på purjolöken samt den lilla rotplattan i änden. Snitta dem (övre hälften räcker) och skölj. Skär i så långa bitar som går i ångkokningsattiraljen (jag ångkokar i en särskild korg i min tryckkokare, utan tryck). Ångkoka ca 10 min under lock. Tiden beror på hur pass späd purjon är.

Blanda grädde och pepparrot. Tillsätt vinäger. Smaka och salta om det behövs.

Servera ljummen purjolök med sås och rökt makrill (eller kanske litet skinka).

Financiers au thé matcha - Mandelkakor med matcha-thé

Mer grönt!

Fast inte spenat den här gången, inte i mjuka mandelkakor.

Tyvärr missade jag att ta en bild på kakorna - bilden intill visar den ypperligt dyra lilla burken matcha-thé.

Matcha är det gröna thé man använder i den japanska théceremonin. Det är ett pulver som man vispar ut i vatten till thé - och ungefär där slutar min kunskap om detta. Jessika vet säkert mer.

Vad jag vet är dock att matcha-thé som smaksättning har varit väldigt populärt i Frankrike under flera år nu. Det används främst i bakverk, både söta och salta.

Själv hade jag aldrig provat, bland annat för att, som sagt, det är gräsligt dyrt. Jag misstänkte fenomenet "onödig modefluga". Var det bara ett exklusivt sätt att sätta färg på saker, eller gav det verkligen någon smak?

Till slut blev jag så nyfiken att jag måste testa. Och ja, thét ger definitivt en extra smakdimension åt en kaka - en ganska subtil citruston.

Det passar utmärkt i den eleganta lilla mandelkaka som kallas financier på franska. Financiers är rektangulära, inte alltför tjocka mandelkakor. Som en liten platt sockerkaka i miniatyr kanske man kan säga (även om det inte låter särskilt tjusigt). Jag bakade mina i små fyrkantiga silikonformar. Det blev riktigt snyggt. Tänk vad bra det hade varit om jag tagit en bild.

Financiers med (eller utan) matcha-thé

70 g smör
125 g strösocker
125 g malen mandel
20 g mjöl
2 tsk matcha-thé (kan givetvis uteslutas, det blir goda kakor ändå)
2 ägg

Smält smöret. Blanda socker, mandel, mjöl och matcha-thé. Tillsätt äggen och det smälta smöret.

Pytsa ut i något slags småformar och grädda i 180 graders ugn i ca 10 min. Gräddningstiden beror förstås på ugnen och på formarna, så passa dem noga.

 

Vélouté d'épinards - Spenatsoppa

Den här soppan är nästan oförskämt grön och fräsch för att vara en vintersoppa. Men spenaten är jättefin just nu på torget, så visst är det rätt årstid för det här receptet.

Däremot är det här ingen rustik middagssoppa, tvärtom. Det handlar mer om en liten munsbit, ett tilltugg till aperitifen (fast utan tugg, då). När vi varit ute och ätit på sistone har vi ofta fått en liten soppa som amuse-bouche.

Jag gjorde den här en söndagskväll, som ett varmt inslag i vår söndagskvällsritual som innefattar snacks, rester och drinkar framför TV:n.

Grundreceptet kom från bloggen La Cuisine de Doria, och jag ändrade det inte särskilt mycket.

Gör den här soppan precis innan den ska ätas. Den är lika god uppvärmd dagen därpå, men inte alls lika grön!

Oförskämt grön och fräsch spenatsoppa

3 potatisar
300 g färsk spenat
2 vitlöksklyftor
100 g mjuk färskost (jag använde ekologisk Carré Frais)
någon färsk eller fryst ört om man har 

salt, peppar (jag använde blandad peppar)

Skala potatisen och skär i bitar. Ansa och skölj spenaten.

Koka potatisen i 1 l saltat vatten i 15 min. Tillsätt spenaten och koka 5 min till. Mixa med färskost och eventuell ört till en slät soppa. Servera i små glas eller skålar.