I mitt franska kök

Déjeuner de printemps - Vårlunch

Ibland blir det rätt bra utan att vara särskilt besvärligt.

Det hjälper också med litet rosa champagne till apéritif - men även utan den hade det här varit bra.

Förrätten inspirerades av ett recept i senaste numret av Régal, men blev inte alls som originalet:

Glas med räkor och kronärtskocksbottnar:

4 pers

Skocklager:
4 kokta kronärtskocksbottnar (jag köper lösfrysta och kokar så många jag behöver åt gången)
äppelcidervinäger
olivolja
gräslök
salt

Tärna de kokta skockbottnarna. Blanda med 1 msk vinäger, 3 msk olivolja och kanske 1-2 msk gräslök. Smaka av med salt.

Räklager:
200 - 300 g skalade räkor
1/2 - 1 dl crème fraîche
pepparrot
salt + peppar

Dela räkorna i 2 - 3 delar beroende på storlek. Klicka i så pass mycket crème fraîche så det "binder ihop" räkorna. Smaksätt med pepparrot efter egen smak, salta och peppra.

Servera i ett glas med skocktärningar i botten och räkblandning ovanpå.

Huvudrätten då? Det är ju den som syns på bilden?

Jag brynte kycklingfiléer runt om, utan att steka dem färdigt. Rörde ut färdigköpt pesto (men med samma ingredienser som hemkörd, ingen solrosolja eller cashewnötter) med litet olivolja, blandade i extra parmesan och en näve pumpafrön.
Skivade kycklingfiléerna och lade i en ugnsform. Klickade på pestoröran och lät kycklingen stekas färdig i ca 225 graders ugn medan vi åt förrätt.
Serverade på en salladsbädd med den sista vinterspenaten och den första vårrucolan från egna täppan.

Vårlunchen avåts förstås utomhus... det är precis lagom varmt!

Elles sont là! - Nu är den här!

Den franskodlade sparrisen alltså.

Inga nydanande recept denna gång - det första knippet åts kokta, kalla. Tillbehör: hemrörd majonnäs med färsk dragon från täppan.

Ibland är det enklaste verkligen det bästa.

Cake au chocolat d'Alain Ducasse - Alain Ducasse' chokladkaka

Det här receptet hittade jag för rätt länge sedan på den franska bloggen Le Pétrin, och jag har ingen anledning att betvivla att det angivna ursprunget är korrekt.

Det är således på plats att böja aktningsfullt på huvudet en stund nu, eftersom vi ska ge oss på ett recept av Mästaren, Alain Ducasse. Alain Ducasse är en institution, ett monument och fullständigt nedlusad med Michelinstjärnor.

Han driver tonvis med högklassiga restauranger, och ett antal enklare "värdshus". Min man åt nyligen lunch på det här, och det var, naturligtvis, sensationellt. Eftersom Alain Ducasse ändå på sätt och vis är en normal människa är det naturligtvis inte han som lagar maten på alla restaurangerna - men, som en annan stjärnkock uttryckte det i en artikel jag läste nyligen: "Tror ni att det är Enzo Ferrari som drar åt muttrarna?".

Så när Alain Ducasse skriver ett recept som verkar helt uppåt väggarna avskriver man det inte som knäppt, utan man testar det - även om det först får ligga begravt i urklippslådan i månader.

Jag besudlade Mästarens skapelse med vegetabiliska alternativ till mjölk och grädde, men så hädiska behöver ni inte vara. Men testa, resultatet är fantastiskt.

Alain Ducasse' chokladkaka

200 g vetemjöl
85 g kakao
1 1/2 tsk bakpulver
3 ägg
300 g socker
1 3/4 dl olja (t ex raps)
1 1/2 dl grädde
2 dl mjölk

Blanda mjöl, kakao och bakpulver.

Vispa äggen med socker och olja tills blandningen blir som en ganska lös majonnäs (jo, faktiskt). Rör ned mjölblandningen, och tillsätt grädde och mjölk.

Häll i en smord och mjölad sockerkaksform och släta till smeten med en slickepott. Det här blir en rätt stor sats, så använd en större form om du har. Annars kan du dela smeten i två mindre formar, alternativt göra som jag, använda den vanliga formen och hoppas på det bästa. Den här gången gick det bra.

Grädda i 200 grader i 10 min. Sänk sedan värmen till 150 grader och grädda i ytterligare 55 min ungefär.

Kakan provas med sticka, som en vanlig sockerkaka, men blir ändå härligt kladdig.

Låt den stå en stund i formen innan du stjälper upp den. I receptet rekommenderades 10 min vila - jag lät hela kakan svalna i silikonformen och stjälpte sedan upp den utan problem.

Gratin de céleri-rave au roquefort - Rotsellerigratäng med roquefort

Nu är våren i full gång här - rabarbervulkanen har påbörjat årets utbrott, och rädisknippena på torget är magnifika.

Men det tar ett tag innan de riktiga primörerna (de som vuxit i jord och inte i näringslösning i ett spanskt växthus) är här, så vintergrönsakerna får hänga med ett tag till.

Som rotselleri till exempel. Jag gjorde den här gratängen två gånger på fjorton dagar, först enligt ett tidningsurklipp, med skinka, och sedan på mitt eget sätt med oliver (se nedan). Havre"grädde" funkade utmärkt i såsen, men vanlig blir bra också. Och, som sagt, känns det för nyttigt och vegetariskt med oliver, pluppa i litet kokt skinka istället. Jag förstår så väl.

Rotsellerigratäng med roquefort

ca 4 pers

1 rotselleri (ca 700 g)
ett par nävar gröna urkärnade oliver
2,5 dl grädde av något slag
150 g roquefort (eller i nödfall någon annan grönmögelost - men helt ärligt, roquefort är godast!)
peppar

Skala rotsellerin, skär i ca 1 cm tjocka skivor och skär skivorna i stavar - litet grann som tjocka pommes frites. Koka i saltat vatten ca 10 min (tiden beror förstås på hur färsk/gammal rotsellerin är).

Lägg rotsellerin i en form, strö över oliverna.

Koka upp grädden i en kastrull, ta den från värmen och smula ner osten. Rör tills osten smält. Smaka - det torde räcka med sältan i osten, men om du använt en mesig ostsort får du kanske lova att salta!

Häll såsen över selleri och oliver, mal över peppar. Gratinera i ca 180-200 graders ugn tills gratängen fått fin färg (det tar kanske 20 minuter).