I mitt franska kök

Ceviche de l'Equateur - Ceviche från Ecuador

På allmän begäran!

Det här receptet har jag fått av en dansk väninna, som liksom jag är bosatt i Frankrike sedan länge. Hennes dotters klass brevväxlade med en skolklass från Ecuador. Kulmen på brevväxlingen var när hela den ecuadorianska klassen med föräldrar kom och hälsade på. Min väninnas familj tog emot en av familjerna, och mamman i familjen bjöd på ceviche enligt detta recept.

Det är en del lustiga etapper i receptet, men varken jag eller min väninna tycker att vi har rätt att ändra något!

Ceviche

12 portioner

12 stora tomater
4-5 rödlökar
2 kg räkor med skal
1 litet knippe koriander (jag ersatte med mynta)
15-20 apelsiner (ca 1 liter pressad juice)
5 citroner
malen spiskummin
250 g ketchup
salt

Skiva rödlöken. Lägg skivorna i kallt, saltat vatten. Pressa löken med händerna i vattnet så att den inte blir så stark. Låt ligga (minst) 10 minuter i vattnet.
Skär tomaterna i centimeterstora tärningar.
Värm vatten i en kastrull, utan salt. Lägg i räkorna och låt de puttra i 5 minuter.
Hacka korianderna
Skala räkorna så snart de svalnat.
Lägg räkorna i en soppskål. Tillsätt tomaterna, blanda. Låt rödlöken rinna av, tillsätt den och koriandern.
Pressa apelsiner och citroner. Häll den pressade saften i soppan. Tillsätt ketchup, och smaka av med spiskummin och salt.

I originalversionen serveras cevichen med vitt ris - jag hoppade över riset.

Menu de Noël - Julmeny

Julmat i Sverige och Frankrike är ganska annorlunda. Glöm skinka, rödkål och sillsallad. Här är det exklusiva produkter som gäller, specialuppfödda fjäderfän och ostron.

En sak har julen dock gemensam både här (i Frankrike) och där (i Sverige) - man äter förbålt mycket.

Sedan vi flyttade tillbaka till Lyon, där hela tjocka släkten på min mans sida bor, har vi bjudit familjen på jullunch den 25 december. Antalet gäster har varierat. Alla samlas hos mina svärföräldrar på julaftonskvällen, och på juldagen kallar ofta andra familjeåligganden.

I år kom, för första gången, alla. Det är ingen jättefamilj, vi blir 14 personer allt som allt, men det är inte fråga om en intim lunch för fyra heller. Det gäller att producera god mat i kvantitet - och att ha i åtanke att alla som sätter sig vid lunchbordet satt och åt till fram på småtimmarna hos mina svärföräldrar kvällen innan.

"Lätt" blev alltså ledordet, och min meny såg ut så här:

Apéritif: Petit-chouer fyllda med rökt lax och färskost, morots- och ananasgaspacho (bild ovan och recept nedan), vanliga chips (jo, faktiskt).

Förrätt: Ceviche enligt ett recept från Ecuador som jag fått via en dansk (!) kompis (STOR överraskning, absolut inget någon väntade sig till en jullunch, men väldigt populärt).

Huvudrätt: Pocherad poularde (specialuppfödd unghöna) med grönsaker, murkelsås (toppmurklor) och ugnspotatis.

Efterrätt: Inkokt päron med kolasås.

Alla åt med god aptit, och ingen sprack!

Morots- och ananasgaspacho

Ett lätt och knallfärgat aperitiftillbehör. Receptet är för ca 10 - 12 små glas, jag dubblade naturligtvis.
Receptet lär ursprungligen komma från relativt nya mattidningen Zeste som jag inte läser (än), men jag hittade det på bloggen La marmite de Cathy.

4 dl morotsjuice
1,5 dl ananasjuice (helst färsk)
2 msk pressad citronsaft
3 msk vit balsamvinäger
salt, peppar och chilipulver (hemma hos mig, piment d'Espelette)

Korianderolja:
1/2 knippa koriander
3 msk olivolja
salt och peppar

Blanda allt till själva gaspachon och smaka av väl. Det kan behövas en del salt.

MIxa ingredienserna till oljan.

Häll upp gaspachon i små glas och droppa i litet olja i varje.

Gâteau au potimarron, pommes et noix - Kaka på hokkaidopumpa, äpplen och valnötter

Oj, nu blev det för mycket jobb och för litet mat igen. Men vi kan väl göra ett nytt försök?

Som synes på bilden var jag inte tillräckligt snabb med kameran när jag bakat den här kakan...

Hokkaidopumpa har jag redan skrivit om, även i kakform, men det är en ingrediens man inte tröttnar på i första taget.

Den kan naturligtvis ersättas med annan pumpapuré - det gäller bara att se till att den inte är för blöt.

Min hokkaidopumpa tänkte jag ångkoka, men jag kunde inte hitta ånginsatsen till min tryckkokare... Vi har hållit på att bygga om huset det senaste året, och köket är spritt över valda delar av huset. Allt fler saker hittar allteftersom sin plats i det nya köket, som inte fanns förut, men spisen befinner sig i det fd garaget som är omgjort till lekrum, och kylskåpet står i hallen. Ni förstår att det kan vara svårt att hitta sina saker ibland...

Så istället lade jag mina pumpabitar i en kastrull med några centimeter vatten i botten och "fuskångkokade". Efter att ha runnit av i durkslag var de fortfarande fasta och fina, och lät sig mosas till en icke alltför blöt puré.

Det här blir en inte så söt, men mjuk och lagom "kanelig" kaka. Den är säkert hållbar också, det var bara det att det aldrig blev något tillfälle att riktigt testa hållbarheten.

Jag utgick från ett recept i den allomstädes närvarande Cleas bok Variations potimarron. En del är ändrat, förstås, annars är det ingen sport, men grundidén är Cleas.

Kaka på hokkaidopumpa, äpple och valnötter

200 g pumpapuré, gärna på hokkaidopumpa
2 äpplen, skurna i bitar
en näve valnötskärnor, grovkrossade
3 ägg
100 g socker (gärna någon litet mörkare sort)
1,5 dl mjölk
0,5 dl olja - neutral olja går bra, jag tog valnötsolja, men det gör ingen jätteskillnad ur smaksynpunkt
250 g mjöl
1/2 tsk kanel (1 tsk om man tycker om mycket kanelsmak)
1,5 tsk bakpulver

Blanda ägg, socker, mjölk och olja.

I en annan bunke, blanda mjöl, kanel och bakpulver.

Rör ner mjölblandningen i äggblandningen. Tillsätt pumpapurén, äppelbitarna och valnötterna.

Häll upp i en normalstor kakform och grädda 30 - 40 min i 180 graders ugn.

 

Tack till Henrica från Finland och Egypten - det var din kommentar som gjorde att jag äntligen tog mig tid för matbloggen igen!