Som väl framgått med all (o)önskvärd tydlighet av torkan här på bloggen, har jag haft en period med väldigt litet tid för matlagning och funderingar runt mat.
Det blir förstås en del färdigmat i sådana lägen, och en hel del oinspirerade middagar.
Färdigmaten har sina begränsningar: det blir dyrt, och det är ganska litet i den vägen jag tycker om. Ett stort problem med färdigmat i mitt hushåll är också att det oftast inte blir några rester. Eftersom jag jobbar hemifrån och äter lunch ensam framför min dator de flesta dagar, är bristen på rester ett stort matlogistiskt problem
Oinspirerade middagar är knappast bättre det - kokt pasta rätt upp och ner med riven ost var OK när jag var studerande och examenspluggade, men det känns som om jag är rätt färdig med det nu, även om det funkar bra för barnen (vi får se vad de säger om den meny om ett par decennier!).
Men sedan finns ju de beprövade lösningarna, när man "kokar soppa på en spik", gör det bästa av sådant man ändå har hemma (även inköpslogistiken havererar emellanåt) och kan fixa middagen på autopilot. Det här "receptet" är en sådan lösning, gillad av både föräldrar och barn i min familj. Man måste börja litet i förväg om man gör egen deg, men den sköter sig själv mesta tiden.
"Pizza" med getost
Jag börjar med att sätta en bröddeg i min bakmaskin. Jodå, bakmaskinen är fortfarande med - jag har tidigare skrivit om den här och här.
Efter att ha experimenterat mycket med olika brödrecept har jag landat i en enkel grundformel, som fungerar perfekt med min maskin och mitt (franska) mjöl:
3 dl ljummet vatten
1 1/2 tsk torrjäst (jag använder saf-levure som finns i alla franska hälsokostaffärer och ibland även på andra ställen)
500 g mjöl
1 1/2 tsk salt
Jag häller vattnet i skålen i brödmaskinen, tillsätter torrjästen och låter det stå i ca 10 minuter (sätter en timer och återvänder till datorn).
Sedan häller jag i mjöl och salt och sätter igång det program som bara knådar och jäser degen - det tar en dryg timme, och på den tiden hinner man svara på många mejl och nysta många garnnystan.
När bakmaskinen piper att den är färdig får man sätta igång med middagen på allvar.
"Pålägg":
färskost - jag har alltid färsk getost typ Chavroux hemma, och använder den i princip allt.
olivolja
pressad vitlök
Blanda. Tillsätt något slags hackade örter om du har (jag köper frysta hos Picard, både för att det är praktiskt och för att färska örter så här års varken har smak eller ekologiskt samvete), smaka av med salt om det behövs och torkad chili.
Tryck/kavla ut degen på en plåt med något slags bakplåtspapper eller silikonmatta. Bred på ostblandningen. Grädda i kanske 250 graders varm ugn till fin färg - ställ plåten långt ner i ugnen så att "pizzan" blir gräddad på undersidan också.
Fixa litet tillbehör under tiden. Hos oss brukar det bli något slags grönsallad, eftersom jag är salladsnarkoman och alltid har ett lager av drogen hemma, men rivna morötter eller kålsallad eller något annat går också bra. Något slags charkuterier brukar också alltid finnas hemma.
När "pizzan" är gräddad kan man lägga på t ex en näve rucola och/eller några färska skivade champinjoner, om man nu har hunnit handla. Annars går det alldeles utmärkt att ställa den på bordet som den är, skära i bitar och bjuda sallad och något slags charkuterier till. Barnen och jag har gått ned oss i honung+getost-träsket och gillar att ringla flytande honung över våra portioner. Maken håller fast vid sin kulturella särart och undviker som vilken god fransman som helst att blanda sött och salt.
Alla är nöjda, middagen är räddad och jag kan gå tillbaka till datorn och forsätta bygga mitt stick- och virkimperium.
