I mitt franska kök

Le dernier barbecue de l'année? - Årets sista grillfest?

Ursäkta, men jag måste få gnälla litet. Ska det vara så här nu? Jag springer som ett skållat troll mellan mitt jobb, mina barn, deras läxor, byggmarknaden, trädgården och hushållsgöromålen. Jag hinner ju knappt ens tänka på mat!

Äter gör vi naturligtvis - jag steker ägg, skramlar ihop tacos och kokar pasta. Samt gör tomatsallad. Tack för att det finns tomater, annars doge vi av skörbjugg.

Inget fel på ägg, köttfärs och pasta, men det blir tråkigt i längden. Jag vill ha roligare mat nuuuu!

Slut på gnället för den här gången.

I söndags grillade vi alla fall med valda delar av den franska släkten. Jag fick för mig att jag skulle göra sangria, och hann otroligt nog med det också, mellan beställningen av friggeboden och inhandlandet av femåringens fotbollsutrustning. Det är ju enda kruxet med sangria, att den ska förberedas dagen innan. Kanske är det därför jag så sällan gör det - för det är ju barnsligt gott.

I många recept på sangria har jag sett att man använder kolsyrat vatten för att bubbla till det hela vid serveringen. När jag lärde mig att göra sangria för cirka tjugo år sedan instruerades jag av en spansk tjej som gick på samma franskakurs som jag. Hon var mycket bestämd på att det skulle vara citronläsk i sangrian - så därför kör jag med det.

Så bara som en påminnelse, ett löst recept på sangria. Gör, drick och låtsas att sommaren fortfarande är här. (Jag tänker inte tråka er med hur fint och varmt det varit här den senaste tiden, för det är fulväder på väg till helgen).

Sangria

1 flaska rödvin
litet socker
säsongens frukter
citronläsk (limonade)

Blanda rödvin med litet socker och häll i lämplig tillbringare el.dyl. för förvaring över natten i kylen. Skär frukt i bitar, och fyll på så mycket det går utan att tillbringaren rinner över. Jag hade röda nektariner, plommon, svarta vinbär och en skivad lime.

Låt stå över natten. Välkomna gästerna, tillsätt ett par deciliter citronläsk och börja fnissa!

Le communard

Det är inte lätt att fota vinglas i lampljus. Men å andra sidan dricker vi aldrig aperitif till lunchen, så det var inte så mycket att välja på när jag kom på att jag ville visa er, och framför allt skriva om, en communard.

En communard  kan hastigt beskrivas som en rödvinskir, och helt fel är väl inte det - den görs genom att blanda crème de cassis med väl kyld beaujolais. Proportionerna är en smaksak.

Men i en communard, eller rättare sagt i själva namnet, finns ett stycke historia. Jag har just ägnat en god stund åt att försöka hitta belägg för den på nätet - men inte lyckats. Så ni får lita på mig, mina minnen från min universitetstid i Lyon och mina personliga slutsatser, när jag berättar historien om namnet på denna apéritif.

Först ovedersägliga historiska fakta:
Pariskommunen har de flesta hört talas om. Våren 1871 tog upprorsmän makten i Paris och lyckades hålla ställningarna ett antal veckor innan upproret slogs ned av armén i en fruktansvärd massaker. Bakgrunden till upproret var en mycket impopulär kapitulation för tyskarna och förbittring över industrialiseringens konsekvenser. Detaljerna är många och kan diskuteras i oändlighet.

Mindre känd är Lyonkommunen, ett uppror av samma slag vid ungefär samma tidpunkt. Den var mindre omfattande, men slogs ned på ett minst lika bestialiskt sätt. Jag har sett kopparstick och hört målande berättelser om hur blodet flöt längs Lyons gator.

Och just där tror jag källan till namnet på "rödvinskiren" finns. En riktig communard ska definitivt göras på beaujolais, och Beaujolais-distriktet ligger precis norr om Lyon. Beaujolais är ett rött vin i sig, men när man tillsätter crème de cassis djupnar färgen och blir... ja, blodröd.

Så nog tror jag att man kan meditera över historien när man njuter sin communard. Och kanske få litet andra proportioner på nyheterna om våldsamheter i dagens Frankrike.

Liqueur de banane - Bananlikör

Häromdagen när jag susade runt med kundvagnen i min närmaste livsmedelsbutik fångade en rad glänsande, färgrika flaskor min blick.

Det visade sig vara en uppsättning "crèmes de...": svartvinbär, hallon, björnbär, persika... och så banan, som inte hette "crème" utan "liqueur de banane", av någon anledning. Alltså det slags alkoholsvagare fruktlikörer som bl.a. brukar användas att blanda kir med.

Den här serien flaskor såldes under affärens eget märke - alltså något i still med "ICAs fruktlikör".

Jag blev särskilt nyfiken på bananlikören (likör och likör, den innehåller bara 20% alkohol), och en av de flaskorna fick följa med mig hem.

Tyvärr är bananlikören inte idealisk att blanda buskir på, vilket jag egentligen tänkte från början. (Buskir = kir som diskret blandas och drickes av matlagaren under matlagningen, baserad på slattar av enklare viner som man använt i matlagningen och förutseende nog ställt i kylen för återvinning på detta sätt). Det är något i banansötman och vitvinssyran som inte riktigt vill komma överens, i alla fall inte i min mun.

Det hindrar inte att bananlikören funnit en hedervärd plats i våra liv - som ingrediens i försommarens fräschaste långdrink.

Långdrink med bananlikör   

1 stort glas

Häll i en ordentlig skvätt bananlikör. Fyll på glaset med hälften ananasjuice och hälften bubbligt vatten.

Sätt dig på terrassen i den ljumma kvällen och låtsas att semestern redan börjat.