Ibland är det enklaste det bästa.
Din godaste pajdeg (gärna med litet socker i).
Några fina, fasta matäpplen, som du skalar och klyftar i ett nästan meditativt tillstånd.
Litet socker, några smörklickar.
En stund i ugnen.
Förtjusta suckar och utrop runt bordet.
Varför göra det krångligare för sig?
En av mina goda föresatser för 2008 är att laga fler smarriga efterrätter. Det kräver viss organisation, men turligt nog är en annan av mina goda föresatser att bli mer välorganiserad.
Den här efterrätten är inte dum. Den påminner litet om nougat glacé, men med en distinkt ton av kastanj.
Allt förbereds dagen innan. En elvispälskande sexåring fungerar bra som hjälpreda.
Parfait med kastanjepuré
rätt många portioner
4 äggvitor
130 g strösocker
1,5 dl vispgrädde
250 g sötad kastanjekräm
2 msk honung - gärna kastanjehonung, under alla omständigheter en honung med smak och karaktär
50 g pinjenötter - eller blandade pinjenötter och osaltade pistaschmandlar
Rosta nötterna. Bara pinjenötter blir bra - jag hade glömt att köpa det, så jag blandade med pistasch. Inte dumt det heller.
Vispa äggvitorna till fast skum. Tillsätt sockret och vispa litet till, tills du får en glänsande maräng som ser ut som om du skulle kunna leka studsmatta på den.
Vispa även grädden. Blanda ihop alla ingredienser. Häll upp i form och ställ i frysen till nästa dag. Jag använde mina muffinsformar i silikon, och den här satsen blev tämligen perfekt till 12 formar.
Eftersom äggulorna inte används i den här rätten gjorde jag en chokladsås på dem - som en vaniljsås, men med choklad i stället för vanilj. Det tillbehöret kändes dock rätt överflödigt. Nästa gång blir det nog bara en liten kaka till.
Detta har naturligtvis inte ett dugg med sushi att göra. Det handlar om ris, och små kuddar - men inte om sushi. Fast analogin är rätt kul tyckte jag, och förmodligen även författarna till kokboken där jag hittade receptet. Och så är jag litet för morgontrött för att komma på något bra nytt namn.
Vi firade min mans födelsedag i lördags, och efter litet funderande kom jag fram till att det här var Den Perfekta Efterrätten. Min man älskar riz au lait, en efterrätt hans mormor ofta gjorde. Riz au lait är egentligen risgrynsgröt, som serveras rumstempererad. Mormor hade apelsinskal i, och pudrade med kanel inför serveringen.
Födelsedagsbarnet tyckte mycket riktigt att det här var en underbar dessert. Mer anmärkningsvärt var att jag, som avskyr risgrynsgröt, tycker att riz au lait är rätt suspekt, och helst springer och gömmer mig om någon hotar med ris à la Malta, verkligen gillade det här. Det kanske har med den vita chokladen att göra...
Mangosushi
Kanske 6 portioner (beror naturligtvis litet på vad man ätit innan...)
1 l mjölk (ej lätt)
250 g runt grötris
80 g strösocker
1 msk vaniljsocker
180 g vit choklad
en mogen mango
Tillbehör:
ca 2 dl passerad hallonsås el dyl (jag köpte min färdig hos Picard)
Koka upp mjölken (under viss passning, jag fick rengöra spisen nästa dag). Häll i riset. Lägg på ett lock och låt puttra på svag värme i ca 20 minuter. Rör då och då - grötris är inte klibbfritt!
Tillsätt strösocker och vaniljsocker, och låt puttra ca 15 minuter till, så riset blir riktigt mjukt.
Ta gröten från värmen, bryt chokladen i bitar, lägg i den och rör tills den smält. Låt riset svalna en kort stund.
Forma avlånga "kuddar" med två matskedar och lägg upp på fat. Låt svalna till rumstemperatur (inte i kylen - då smakar det mycket mindre!).
Inför serveringen, skär små mangoskivor och lägg på varje riskudde. Servera med pinnar och hallonsås i små individuella doppskålar.
Jag ska be att få presentera Louise Bonne, på bilden här bredvid. Louise Bonne är något så relativt ovanligt som ett riktigt, riktigt gott päron. Alltså ett päron som håller sig gott i mer än en halvtimme eller så mellan det stenhårda och det halvruttna stadiet.
Jag köper mina på torget på fredag morgon, av en odlare. Tyvärr kom jag inte dit igår (den nyblivne sexåringen var dunderförkyld och behövde omvårdnad i hemmet), så jag dokumenterade det sista päronet från förra veckan i det snåla gryningsljuset, innan det åkte ner i min morgonyoghurt. Men nästa vecka köper jag (minst) ett kilo igen, och då kan jag göra om den här smulpajen.
Den innehåller som titeln anger även kastanjer, och jag får väl erkänna att jag är ute på en liten kastanjetripp just nu. Barnen är måttligt entusiastiska - jag tror att de tycker kastanjer är för mjöliga. Men jag älskar kastanjernas rustika, litet nötiga charm med sötma och smak.
Vore jag nu en värdig matnörd (och litet mer friluftsinriktad) skulle jag naturligtvis skutta runt i naturen på helgerna för att plocka gratis kastanjer och koka/rosta och skala dem själv. Jag åker ett par minuter bil extra i stället för att handla på Carrefour, där det finns färdigskalade, rostade kastanjer på burk. Leve konsumtionssamhället.
Päronsmulpaj med kastanjer
ca 6 port
75 g valnötskärnor
6 mogna päron
12 kastanjer (burkade)
ca 2 tsk vaniljsocker
100 g råsocker
150 g mjöl
100 g smör
Rosta valnötskärnorna i torr stekpanna. Låt svalna och hacka grovt.
Skala päronen och skär i kärnfria bitar. Lägg i en ugnsfast form. "Smula" över kastanjerna med fingrarna (i ganska stora "smulor"). Strö över vaniljsocker.
Blanda råsocker, mjöl och smör. Du kan blanda med fingrarna, eller snabbt köra till smuldeg i matberedaren. Blandar du med fingrarna kan du ha med valnötterna från början. Gör du degen i matberedaren tillsätter du valnötterna sist (de är ju redan hackade) och pulsar bara till så att de blandas i.
Strö smuldegen över päronen och grädda i 180-200 graders ugn i kanske en halvtimme.
Egentligen testade jag det här receptet bara för att det lät litet knäppt.
Efter första tuggan insåg jag att det här är min efterrättsdröm. Om någon skulle fråga mig om den ideala desserten skulle jag tidigare ha sagt: "Den är nog omöjlig att få ihop på något vettigt sätt. Jag älskar fruktbaserade efterrätter, choklad och karamelliserat socker."
Och den här pajen, gratängen eller vad man nu ska kalla den, har allt det. Det är en efterrätt med "vuxen" smak, vilket inte hindrar min tio-och-ett-halvt-åring från att enträget fråga när vi ska göra den igen.
Det är också en efterrätt av den sort man nästan inte kan sluta äta. Lämna en sked i formen och ät upp resterna medan du diskar. Någon kompensation för tråkgörat behöver man ju...
Och, visst, jag glömde: Den är enkel att göra också. Behöver ni fler argument?
Paj med äpplen och choklad
ca 4 port - 6 ståndaktiga ätare som är rädda om sitt anseende kan också dela på den.
1 kg äpplen
100 g saltat smör + en klick till stekning
100 g råsocker
100 g mörk choklad
100 g ströbröd
3 msk lönnsirap
Skala och kärna ur äpplena, dela dem i bitar. Stek dem gyllene i en klick smör och lägg dem i en ugnsform.
Blanda råsocker, ströbröd och grovhackad choklad. Fördela över äpplena.
Smält 100 g smör, tillsätt lönnsirapen och häll smörblandningen över formen. Försök att fördela den så väl över ströbrödsblandningen som möjligt.
Grädda i 200 graders ugn ca 30 minuter.
Lagom till helgen kommer här förra helgens succé i vårt hem - en äppelkaka/dessert.
Det är något särskilt med äpplen i allmänhet och äppelkakor i synnerhet. Den här kakan är inte särskilt mjölstinn, och fungerar utmärkt som efterrätt.
Personligen var jag litet tveksam till dropparna av karamelliserat socker på ovansidan av kakan - särskilt som jag misslyckats med min karamell som blev sockrig och eländig. Femochetthalvtåringen meddelade dock lycksaligt att det var som "isbitar av socker" och tog en bit kaka till.
Det är saltat smör i den här kakan (det är det som är Bretagne-inslaget), men du behöver inte ränna iväg och köpa extrasaltat. Den salta brytningen mot det söta är väl närvarande ändå. I Frankrike (utanför Bretagne) är "smör" i regel osaltat smör, men på senare år har det blivit populärt med salt smör i söta anrättningar - en känd föregångare var caramel au beurre salé, kola med saltat smör. Kanske är det därför jag så väl kan tänka mig att öka mängden karamelliserat socker ovanpå kakan, och röra ner en sked grädde eller så, för att få ett mjukt kolatäcke...
Fast gör jag det blir nog minstingen besviken.
Äppelkaka från Bretagne
Lagom till en ganska liten rund form
3 syrliga äpplen
1 klick saltat smör
2 msk strösocker
Till kaksmeten:
60 g (1 dl) vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl strösocker
120 g smält saltat smör
3 ägg
Till "isbitar av socker":
1/2 dl socker
1 tsk vatten
Skär äpplena i rätt tunna skalade och urkärnade klyftor. Stek i smör i en panna med strösocker (jag tog råsocker) tills äppelklyftorna är mjuka och har fått litet färg. Lägg hälften av dem i formen.
Bland alla ingredienser till kaksmeten. Häll hälften av den över äpplena i formen. Lägg i resten av äpplena, och häll över återstoden av kaksmeten.
Grädda i 175-200 graders ugn i ca 30 minuter. Kakan ska få ordentligt med färg. Vänd upp den färdiga kakan på ett fat och låt den svalna.
Smält sockret till karamellen med vatten i en liten kastrull. När det fått fin färg, droppa över kakan. Låt svalna och stelna.
Det bästa just nu i vår nya trädgård (förutom att den har väldig potential...) är fikonträdet. Om jag förstått saken rätt, hade de föregående ägarna planterat ett fikonträd. Det ville aldrig trivas, utan tynade bort och dog. Sedan helt plötsligt en dag växte det ett fikonträd i häcken. Tack till fågeln som "sådde" det där!
Följdaktligen delar vi och grannarna på ett fikonträd vars stam står mitt i thujahäcken och vars grenar breder ut sig åt båda håll. Tyvärr vill fåglarna vara med och dela en del också, men det är väl smällar man får ta.
En av fördelarna med fikon är att allt inte mognar på en gång. Man kan gå ut ett par tre gånger i veckan och plocka en ny liten skörd. Sedan får man skynda sig att äta - de håller sig inte särskilt bra.
Fikon är goda i sig (riktigt mogna fikon med lufttorkad skinka, åh...) men ofta blir det ändå bättre om man gör något med dem. Är mognadsgraden inte helt perfekt kan de vara litet trista. Det här är ett väldigt enkelt sätt, och även om min presentation av rätten knappast håller restaurangstandard blev det så gott att ingen märkte det.
Fikon i ugn
Halvera färska mogna fikon och lägg med "insidan" upp i en ugnsform. Det finns två olika former på fikon - mina är av den platta sorten, så jag delar dem horisontellt. Avlånga fikon delas vertikalt. Klicka över smör och strö över socker (gärna råsocker, det karamelliserar så bra). Sätt under grillen i riktigt het ugn. Passa - det går rätt fort för sockret att börja karamellisera.
Ät de varma fikonen med den ljuvligt dekadenta smör-socker-och-fruktsaftssåsen tillsammans med något trevligt tillbehör - vi valde en riktigt mild och krämig vaniljyoghurt.
Det verkar som om den här bloggen blivit totalt mandelfixerad. Jag börjar nästan undra om det finns något intressant ämne i mandlar som jag lider brist på just nu.
På senare år har det blivit mycket populärt i Frankrike att baka sina kakor själv - i alla fall om man är matbesatt. När jag flyttade hit för nitton år sedan (kan knappast skriva den siffran utan att sätta morgontet i vrångstrupen) köpte man kakor på bageriet, punkt slut. Det faktum att jag bakade själv imponerade stort. Nu kanske folk inte blir lika imponerade längre, men det är ju faktiskt godare att baka hemma, så jag fortsätter, om dock i blygsam omfattning.
Financiers är en riktig klassiker, mjuka mandelkakor som i originaltappning faktiskt ska bakas i just sådana små rektangulära formar som jag använde. Jag har sett många varianter på financiers på senare tid - de mest populära verkar vara smaksättning med grönt matcha-te respektive hallon. Jag använde körsbär från vårt träd - körsbär och mandel är en fin kombination. Vill du vara riktigt klassisk utesluter du bären.
Mjuka mandelkakor med körsbär
125 g strösocker
125 g skållad, skalad malen mandel (köps färdigmalen i påse här)
70 g saltat smör + ev litet att smörja formarna med om du inte använder silikonformar
2 ägg
20 g vetemjöl
urkärnade körsbär
Smält smöret. Blanda socker och mandel i en skål. Tillsätt först äggen, och sedan det avsvalnade smöret. Sist siktas mjölet ner under omrörning.
Fyll i något slags mindre formar. Kakorna ska vara ganska platta. Om du använder t.ex. muffinsformar, tänk på att inte fylla dem för mycket.
Peta ner körsbären. I mina formar blev det bra med tre i varje kaka.
Grädda i 190 graders ugn i ca 12-15 minuter.
Det kommer troligen att vara ganska lugnt här på bloggen framöver. Kombinationen husaffärer, förestående flytt och vilt krockande frilansuppdrag på jobbplanet gör att fotograferande och receptskrivande har svårt att få plats i tillvaron. Liksom även matlagning, sorgligt nog. Jag avskyr sådana här intensiva stressperioder - inte minst för att de alltid slutar med att jag går upp i vikt. När jag har tid att planera och laga "riktig", god mat brukar kilona hålla sig i schack.
Alltnog, den här ananaskakan gjorde jag för ett par veckor sedan, men jag vill ändå dela med mig av den innan vi rusar huvudstupa in i rabarber- och jordgubbssäsongen.
Det fanns naturligtvis ingen fin ananas i affären den dag jag handlade för att göra kakan, och jag hade inte tid att springa runt för att försöka hitta någon. Jag testade därför fryst ananas i bitar, vilket gick utmärkt. Enligt originalreceptet (ett urklipp ur min receptlåda som jag tror ursprungligen kom ur Cuisine et Vins de France) kan man även ta konserverad ananas.
Ananaskaka uppochner
en stor färsk ananas, eller motsvarande mängd fryst eller konserverad
360 g socker
4 ägg
150 g mjöl
200 g smält smör
ev 1 msk flytande vaniljextrakt (mängd beroende på hur koncentrerat det är). Kan naturligtvis ersättas med litet vaniljsocker, alt hoppas över.
Karamellisera 180 g socker med litet vatten i en kastrull. När det fått en vacker ljusbrun färg, häll i kakformen och vänd (snabbt!) runt formen så att sockerkaramellen täcker åtminstone hela botten, gärna även en bit upp av sidorna.
Skala och ansa ananasen, skiva den och dela skivorna i bitar. Lägg ut ananasbitarna i botten av formen.
Vispa ägg och socker. Tillsätt mjöl, ev vanilj och smält smör. När blandningen är jämn, häll den över ananasen i formen.
Grädda i 35-40 minuter i 180 graders ugn. Låt kakan "sätta sig" något när den kommit ut ur ugnen. Lossa ev kanterna, och vänd upp kakan på ett fat.
Serveras rumstempererad, gärna med vaniljsås!
Som ett litet interludium i denna rafflande cyberkocksvecka (rösta i inlägget nedan!) vill jag föreslå ett litet påskpyssel för barnen. De kan ju inte måla ägg hela helgen.
Vi gjorde det här en onsdag, den dag då franska barn är notoriskt undersysselsatta (alternativt flänger som skållade råttor mellan olika fritidsaktiviteter. Jag kan inte påstå att det för mig var någon omvälvande kulinarisk upplevelse, men det var ett roligt, lagom lätt, tämligen kladdigt pyssel, och barnen tyckte det var både kul och gott.
Du behöver:
grillspett i trä
marshmallows
mörk choklad (jag avråder från mjölkchoklad i det här sammanhanget - det blir sött så det räcker ändå!)
färgglatt strössel, eller kanske sesamfrön, eller något annat att rulla klubborna i
Klipp isär grillspetten (går bra med rejäl sax) så de blir i lagom "klubbstorlek". Jag delade mina på mitten.
Smält chokladen i mikro eller vattenbad. Häll upp strösslet på ett litet fat.
Spetsa en marsmallow på en pinne. Doppa den i chokladen (det behövs rätt mycket choklad i ett ganska trångt kärl, annars blir det knepigt att doppa). Snurra spettet litet så det värsta chokladkladdet rinner av. Rulla i strösslet. Ställ i ett glas/en mugg att stelna. Upprepa så många gånger du vill, eller tills du har slut på någon ingrediens, eller när du inte vill ha det kladdigare i köket.
Låt stelna (tid för detta beror på temperatur i rummet). Äts när godissuget sätter i.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En liten not om cyberkocksomröstningen nedan:
Bara på skoj tittade jag på hur många som röstat i Folkets val med hjälp av knapparna i föregående inlägg, och hur många som varit på bloggen bara igår. Skillnaden är väldigt stor!
Jag inser naturligtvis att det finns massor av ypperliga anledningar att läsa min blogg - fattas bara annat! Man behöver inte alls vara intresserad av Cyberkocken för att komma hit, och det finns inga röstningskrav. (Och om du som kom hit via Google 3 gånger igår efter att ha sökt på "salt på franska" läser det här, kan jag svara på frågan: "salt" heter "sel" på franska. Det går jättebra att ställa frågor i kommentarerna.).
Men jag funderade på om en del av mina läsare tvekar att rösta eftersom de aldrig tidigare deltagit i den här typen av omröstningar, och känner sig litet osäkra. För att undanröja denna eventuella svårighet vill jag bara informera litet grann om hur omröstningen fungerar rent praktiskt:
Med hjälp av muspekaren (den lilla pilen) klickar du på ringen framför det förslag du vill rösta på. Du kan genast kolla var du klickat - ringen markeras med en prick.
Sedan klickar du på den fyrkantiga knappen nedanför listan som det står "Vote" på. Din röst räknas, och du flyttas till en sida där du kan se resultaten av omröstningen hittills. Det finns litet reklam på den sidan, men det behöver du inte bry dig om. Om du vill komma tillbaka till bloggen klickar du bara på backpilen (den stora pilen högst upp till vänster i din webbläsare).
Ingen kommer att be dig om din mejladress eller på annat sätt kräva att du identifierar dig.
Om du vill se ställningen innan du röstar, klicka allra först på den fyrkantiga knappen där det står "View". Då kommer du direkt till resultatsidan, och kan sedan backa tillbaka till bloggen och rösta.
Man kan bara rösta en gång.
Ställningen är jämn, utgången är osäker - rösta nu!
