Julmat i Sverige och Frankrike är ganska annorlunda. Glöm skinka, rödkål och sillsallad. Här är det exklusiva produkter som gäller, specialuppfödda fjäderfän och ostron.
En sak har julen dock gemensam både här (i Frankrike) och där (i Sverige) - man äter förbålt mycket.
Sedan vi flyttade tillbaka till Lyon, där hela tjocka släkten på min mans sida bor, har vi bjudit familjen på jullunch den 25 december. Antalet gäster har varierat. Alla samlas hos mina svärföräldrar på julaftonskvällen, och på juldagen kallar ofta andra familjeåligganden.
I år kom, för första gången, alla. Det är ingen jättefamilj, vi blir 14 personer allt som allt, men det är inte fråga om en intim lunch för fyra heller. Det gäller att producera god mat i kvantitet - och att ha i åtanke att alla som sätter sig vid lunchbordet satt och åt till fram på småtimmarna hos mina svärföräldrar kvällen innan.
"Lätt" blev alltså ledordet, och min meny såg ut så här:
Apéritif: Petit-chouer fyllda med rökt lax och färskost, morots- och ananasgaspacho (bild ovan och recept nedan), vanliga chips (jo, faktiskt).
Förrätt: Ceviche enligt ett recept från Ecuador som jag fått via en dansk (!) kompis (STOR överraskning, absolut inget någon väntade sig till en jullunch, men väldigt populärt).
Huvudrätt: Pocherad poularde (specialuppfödd unghöna) med grönsaker, murkelsås (toppmurklor) och ugnspotatis.
Efterrätt: Inkokt päron med kolasås.
Alla åt med god aptit, och ingen sprack!
Morots- och ananasgaspacho
Ett lätt och knallfärgat aperitiftillbehör. Receptet är för ca 10 - 12 små glas, jag dubblade naturligtvis.
Receptet lär ursprungligen komma från relativt nya mattidningen Zeste som jag inte läser (än), men jag hittade det på bloggen La marmite de Cathy.
4 dl morotsjuice
1,5 dl ananasjuice (helst färsk)
2 msk pressad citronsaft
3 msk vit balsamvinäger
salt, peppar och chilipulver (hemma hos mig, piment d'Espelette)
Korianderolja:
1/2 knippa koriander
3 msk olivolja
salt och peppar
Blanda allt till själva gaspachon och smaka av väl. Det kan behövas en del salt.
MIxa ingredienserna till oljan.
Häll upp gaspachon i små glas och droppa i litet olja i varje.
Det blir veckomeny den här veckan också - mycket tack var Viktorias entusiastiska kommentar (det är trevligt med kommentarer...).
Men jag behöver avvika från mattemat en liten stund. Vi stannar i alla fall i Frankrike. En stor personlighet gick bort i nattas - modeskaparen Yves Saint Laurent. Det är en stor nyhet i franska media, och jag måste erkänna att jag är litet rörd, jag också.
Från det att jag började överhuvudtaget intressera mig för kläder som något annat än att hålla kylan borta, var det lätt för mig att identifiera YSL:s kreationer. Det var bara att sätta sig framför tidningsuppslaget med foton från alla möjliga visningar, och ringa in de bilder jag spontant föll för. Ytterst sällan var de designade av någon annan än Yves Saint Laurent.
Flera gånger har jag diskuterat drömplagget med en eller annan väninna. Det kan vara en Chaneldräkt, en plisserad klänning av Issey Miyake - men för mig har det alltid varit en smoking av Yves Saint Laurent.
Om jag blir rik, en gång, kanske. Det handlar inte om mode, det handlar om stil.
Nåväl, äta behöver jag ändå (och det kommer kanske att vara det som hindrar mig från att komma i smokingen jag en vacker dag nosar rätt på i en second hand-affär). Veckans meny lyder som följer:
Måndag kväll: (Det vi just ätit, alltså). Sesampanerad getost, grönsallad, snabbstekt gurka. Getosten ska jag be att få återkomma till, den var suverän. Gurkan? Får en att undra vad som egentligen är mening med livet...
Tisdag lunch: Sexårings hemmalunch. Korv och makaroner. Say no more.
Tisdag kväll: Paella. Färdig, djupfryst. Jag ska på anställningsintervju, och elvaåringen på dansrepetition.
Onsdag lunch: Fläskstek "som på landet", ett recept av Julie Andrieu. Morötter, och kanske något sexåringsvänligt.
Onsdag kväll: Fuskpizza på pitabröd.
Torsdag kväll: Vitlöksstekta räkor, ris och någon kul grönsak som jag förhoppningsvis hittar på torget på onsdag.
Fredag kväll: Pastasallad med lufttorkat ankbröst och haricots verts (Julie igen - gissa vems böcker jag tog fram ur bokhyllan när det var dags att planera menyn?).
Lördag lunch: Djungelns lag - var och en får klara sig själv. Förmodligen mackor för mig och elvaåringen, som planerat en shoppingtripp tjejer emellan, och pasta för maken och sexåringen, någonstans mellan fotbollsträningen och skolfesten.
Lördag kväll: Grillad rouget (det blev inte av förra veckan). Zucchini-clafoutis.
Söndag lunch: Pärlhöns som jag köper hos slaktaren på torget på fredag. Tillbehören inhandlas vid samma tillfälle för improvisation.
Söndag kväll: En sak är säker - det blir drinkar och chips framför TV:n.
Juldagslunchen gick av stapeln hemma hos oss. Jag ville ha en meny som kunde förberedas i god tid, och som var litet "elastisk", eftersom jag inte var säker på hur många vi skulle bli.
Nu blev vi litet färre än beräknat - vilket bara var bra. Genom att familjen delade upp sig litet undvek vi att någon närstående skulle behöva sitta ensam på juldagen.
Min meny såg i alla fall ut så här:
Apéritif: "Laxtartar" på sked, nyrostade mandlar med milda kryddor, gougères (färdigköpta) och vanliga snacks åt barnen (behövdes inte, de älskade både laxen och gougères. Sexåringen också).
"Laxtartaren" bestod helt enkelt av rökt lax skuren i små tärningar, blandad med vispad grädde som smaksatts med pepparrot. Ett par rostade pinjenötter och en liten tunn äppelskiva på varje portion.
Gougères är en specialitet från Bourgogne - i princip petits-choux smaksatta med riven hårdost. Mycket gott. Måste göra själv någon gång så ni kan få ett recept (om det behövs).
Förrätt: Hemlagad foie gras (se bilden). Strecket i mitten på skivan är en sträng torkade aprikoser - superb smakbrytning. Serverades med en liten sallad på strimlad mango, citron, salt och rostad, krossad sichuanpeppar. Jag har fått sichuanpeppar på hjärnan sedan mina kära föräldrar gav mig Lisas underbara bok Ditt nya skafferi i present. Jag kör litet mindre doser än Lisa, men aromen är där!
Huvudrätt: Hjortgryta, starkt inspirerad av Karin Franssons vildsvinsgryta med kakao och balsamico. Till detta grönsakstimbaler med morot och broccoli (bra idé, sämre utförande - de blev goda men gick inte att stjälpa upp) och spätzle.
Ostbrickan, från osthandlaren på torget, var monumental. Tyvärr började vi bli rätt mätta.
Efterrätt: Rödvinskokta päron (perfekt efter en stabil måltid) och ouppstjälpbar chokladkaka. (Ett receptregister börjar bli av nöden här - jag är säker på att jag publicerat det här receptet, men jag hittar det inte nu).
Egentligen hade jag tänkt berätta om hur jag gjorde min foie gras - men vi ska på utflykt till Alperna idag, och det är dags att väcka barnen. Recept på foie gras kommer en annan dag!
Men... vad är det här för en liten matblogg som bara ligger här och skräpar, utan att bli uppdaterad? Ska vi ta och slänga den i soppåsen? Nej, det tycker jag inte att vi gör. Den har ju funnits här ett tag, och om bara någon ägnar sig litet åt den blir den nog fin igen.
December är ju en klassisk högstressmånad, och den traditionen förnekade sig inte i år heller. Lustigt nog mynnade det här årets julstress ut i en jul av det slag som jag egentligen tycker är allra bäst - ganska stillsam. Julefrid är inget dumt begrepp!
Tomten kom bland annat med det här skrinet:
Jag vet, det ser ut som ett smyckesskrin. Ganska stort, vad kan det innehålla? Ett diamanthalsband?
Nej, jag känner tomten. Tomten vet att jag inte behöver några diamanthalsband när jag sitter hemma och jobbar i splendid isolation, och icke heller när jag hämtar barnen i skolan, skjuter kundvagnen i mataffären eller hänger tvätt. Ett diamanthalsband skulle inte tillföra särskilt mycket glamour i mitt liv. Dessutom skulle det bara trassla in sig i halssnodden till min mp3-spelare.
Tomten känner mig. Tomten vet att min lyx inte består av diamanter, utan av choklad:
Från Sève, tillverkare av chokladjuveler sedan 1905.
Julfortsättning följer...
Så var jag åter på plats i vardagen hemma efter en väldigt rolig långhelg - men ärligt talat är det rätt kul det också.
Jag älskar måndagmorgnar, när jag får skicka iväg man och barn till jobb och skola och äntligen ta itu med mitt jobb. Jo, det är faktiskt sant.
Jag plitade ihop veckomenyn på lunchen idag, med min nyinköpta kokbok i högsta hugg. Det märks minsann.
Måndag kväll: Kidneybönor i tomatsås, stekta gröna bananer, ris. Ett försök att efterapa en rätt jag fick hemma hos en kompis i lördags. Hennes man lagar den som minne av en resa till Colombia. Min variant lär inte bli särskilt colombiansk, bl.a. eftersom jag inte har riktigt kläm på hur han kryddade bönorna. Men det kan nog bli gott ändå.
Tisdag kväll: Marinerade ugnsstekta tuppkycklingar med sallad på avokado och tomat.
Onsdag lunch: Spaghetti med köttfärssås - igen. För det ville barnen ha, och de äter lunch hemma på onsdagar.
Onsdag kväll: Ljummen linssallad med getostgratinerat bröd (som heter chèvre chaud på svenska...) - inspiration från nyaste kokboken.
Torsdag kväll: Soppa på rödbetor, trattkantareller och kastanjer. En fri variation på ett recept ur tidningen Régal.
Fredag kväll: Fisk i foliepaket, med utgångspunkt i receptskissen hos Curious.
Lördag lunch: Lasagne med färska tomater och mozzarella - ur nya kokboken.
Lördag kväll: Gryta på jätteräkor, ananas och ingefära. Ur nya kokboken igen, faktiskt. De kallar grytan för tajine, men jag fattar inte varför (förutom det självklara skälet att det låter exotiskt). Det blir nog ris till, och förhoppningsvis någon grönsak.
Söndag lunch: Fläskfilé (den som hamnade i frysen förra veckan), något slags gräddsås med ost (vi har en del övermogna exemplar i kylen), spätzle. Hemgjord tiramisu till efterrätt - tio-och-ett-halvt-åringen älskar färdigköpt tiramisu, så nu ska vi göra en ännu godare hemma tillsammans. Det blir en mastig lunch - om ni vill kan ni börja vadslagningen om vem som sover middag efteråt.
Söndag kväll: Chips och rester framför TV:n, förstås!
Fler veckomenyer hos Linda.
Ja, ni läste rätt. Den här veckans meny är ultrakort, för på torsdag rymmer jag från spisen! En långhelg i Alsace med vänner, tyger och garner står på programmet (som inte är helt spikat än, men kul lär det bli).
Så den kort-korta veckomenyn lyder:
Måndag: Blomkål med balsamvinäger och kapris, couscous.
Tisdag: Ugnsrostad kålrabbi med bacon och vitlök (improviserat utifrån ett recept i samma bok av Paul Gayler som måndagsblomkålen lagas ur) . Något slags snabbstekt fjäderfä (kalkon eller kyckling beroende på pris och tillgång).
Onsdag lunch: Grytstekt fläskfilé (tänker kosta på mig att röra ut skyn med litet lätt-crème fraîche), mikrokokta morötter. Är de riktigt snälla kan jag koka ris till.
Onsdag kväll: Ugnsstekta potatishalvor, något slags yoghurtsås (plus säkert några industriella alternativ ur kylskåpet), grönsallad.
Sedan rymmer jag! Då får de äta färdigsoppa, korv, pasta, djupfryst lasagne och biffar så mycket de vill. Gissasr att en eller annan hämtpizza slinker ned också...
Fler veckomenyer hos Linda.
