Grenouilles de la Dombes - Grodlår i la Dombes

I helgen var vi på visit i min mans ursprungsstad, Lyon, där även jag bott i sju år. Min mans mormors 90-årsdag skulle firas i värdiga former.

Firandet skedde på l'Auberge de la Sauvagine, strax utanför Villars-les-Dombes i la Dombes, nordost om Lyon.

La Dombes är en region där vattenspeglarna ligger tätt - les étangs, "dammarna", är viste för fiskar, kräftor och, inte minst, grodor.

På många restauranger i la Dombes får man importerade grodlår. Inte på La Sauvagine. Och jag kan intyga att deras grodlår är bland de bästa jag ätit. (Varje gång. Det var inte första, och säkert inte sista, gången familjen samlades på det här stället.)

Överhuvudtaget fick vi enkel, men mycket vällagad mat.

Salade au chèvre chaud, sallad med varm getost, till förrätt. Det här är en klassiker som jag verkligen älskar. I Frankrike har man ingen honung på getosten, bara timjan och möjligen en skvätt olivolja.

Måltidens höjdpunkt, grodlåren.

Grodlår ska definitivt ätas på restaurang. Dels är det svårt att få tag på riktigt goda, färska grodlår som vanlig konsument (och det går inte lika bra med djupfrysta från Indonesien, fråga en som provat). Dels tar det evigheter att laga till dem. Varenda liten pluttgroda ska saltas, mjölas, brynas och sedan övergjutas med persillade (vitlök, persilja och smör) i lagom doser. Man tror att det går på ett kick. I verkligheten tar det flera timmar.

Ostbrickan får ni fantisera själva om, för den fotade jag inte. På min tallrik hamnade Chaource, mycket väl mogen Bleu d'Auvergne och Reblochon. Enligt god sed ska man ta bara tre bitar, men det är väl ingen som kollar egentligen...

För min del avslutades måltiden med en klassisk, helt perfekt crème brûlée. Jag trodde inte att jag skulle orka äta upp den efter den ovan beskrivna brakmåltiden, men ack så fel jag hade.

Vid fyratiden hade vi ätit färdigt. Sedan spelade halva sällskapet pétanque, barnen lekte och övriga smälte maten i skuggan.

Ibland är det skönt att låta någon annan laga maten.

Comments

[ilva]

Grodlar som ar sa GOTT, nu blev jag avundsjuk! Det var alldeles for lange sedan jag at det! Jag har alltid velat aka till Lyon for att ata, har bara hort gott om den staden som matstad, har jag fel?

[Annette]

Du har helt rätt, Lyon är en underbar matstad. Det traditionella köket är relativt tungt, med mycket charkuterier och inälvsmat. Men det finns massor av restauranger som inte är särskilt dyra, men som serverar god, spännande mat.
Dessutom är Lyon känt för att folk fortfarande handlar enormt mycket på torget, vilket gör att det finns torghandel på i princip varenda torg, flera gånger i veckan.

Oj, nu blev jag nostalgisk...

[Henrik]

Hej, nu är jag här igen. :-) Grodor i all ära, men det kan vara lite svårt att hitta på Ica. Kyckling finns dock alltid, och därför undrar jag hur du lagar coq au vin? Använder du riktig tupp? Rött eller vitt vin? Tack för en superblogg! //Henrik

[Lisa]

Oh, vad härligt ni har det! Det finns utmärkta grodlår att köpa på asiatiska affärer.naturligtvis är färska bättre men de är ju svåra att få tag på. Knepet med de frysta är att man måste marinera dem lite med något salt så att de blir möra.Lägger ut mitt paradrecept på asiatiska grodlår i eftermiddag. Ska vi starta en grodlårstrend?

[Annette]

Henrik - Tack för berömmet! Coq au vin... När jag tänker efter har jag nog aldrig lagat det. Det är inte helt lätt att få tag på tuppar här heller, nämligen. (Ilvas grannar kanske har någon gammal seg tuppherre som kunde passa...) För tupp ska det vara, alla gånger - annars blir det kycklinggryta med vin. Det kan ju i och för sig vara gott det också, men inte är det coq au vin. Inte samma smak, inte samma konsistens. Jag kollade i "Les recettes faciles" av Françoise Bernard, och tuppen ska koka i 1 1/2 till 2 timmar. "Coq au vin" är med rött vin, men man kan också göra "coq au riesling" och fortfarande hålla sig till de klassiska recepten.
Jag tror att jag ska börja hålla utkik efter tuppar. Min man älskar coq au vin, och det skulle kunna bli ett kul inlägg.

Lisa - Jag sade att jag helst äter grodlår på restaurang, eftersom det är litet långdraget att laga. Men jag kan ändra mig, särskilt för att testa asiatiska grodlår! Ju mer jag tänker på det verkar grodlårstrenden befogad...

[Viktoria Schiöler]

Jag har faktiskt bara ätit grodlår en gång, och då åt jag det som en av flera smårätter på libanesisk restaurang. Jag lyckades göra en taskig och sur kombination : grodlår i citron, pickles (mycket vinäger!) och gröna musslor i limesås. (Hur kunde jag???) Nåväl, jag är redo att ge grodlåren fler chanser.