När vi kom hem från semestern i somras inspekterade barnen naturligtvis trädgården. Efter en stund kom treåringen rusande och berättade glädjestrålande att det växte en apelsin i rosbusken.
Det var ingen apelsin, förstås, utan ytterligare ett kompostmirakel - en potimarron. Det är ytterligare en kamrat ur den stora pumpafamiljen. Namnet är i det närmaste beskrivande (potiron = pumpa, marron = kastanj). Det här är en ganska liten pumpa med underbar, nötig kastanjarom.
Första gången jag köpte en potimarron trodde jag att jag blivit lurad att köpa en gammal, torr pumpa, och slängde hela rasket i soporna. Den har nämligen ett ganska hårt fruktkött - men det mjuknar utan problem vid tillagning, har jag upptäckt sedan!
Skalet är väldigt tunt, och jag har fått lära mig av vår lokala sparrisodlare (som extraknäcker som grönsakshandlare när det inte är sparrissäsong) att man inte behöver ta bort det. Så jag bara tvättar min potimarron och skär den i bitar med skalet kvar. Det gör färgen på anrättningen extra häftig, även om fruktköttet redan är knallorange i sig.
Den enda nackdelen med den här pumpasorten är att den blir litet mjölig i konsistensen - men i en soppa känns det inte alls. Därför ligger vår mirakulösa potimarron just nu i soppgrytan i köket, och håller på att omvandlas till barnens favorit - pumpasoppa med kanel. Kanel och pumpa är en härlig kombination! För ytterligare smaksättningstips, se slutet på receptet.
Pumpasoppa med kanel
ca 4 port.
2 lökar, skivade
1 vitlöksklyfta, skivad
olivolja
1 kg pumpa i bitar
3/4 liter vatten
1 buljongtärning
1 dl grädde av valfri sort (låg fetthalt går utmärkt, grädden ska inte koka nämnvärt i det här receptet)
muskot
1 tsk kanel
Låt lök och vitlök mjukna i oljan i soppgrytan. Tillsätt pumpa, vatten och buljongtärning. Låt koka tills pumpan är mjuk. (Det tar olika lång tid beroende på vad för sorts pumpa det är. Jag brukar börja med 20-30 minuter, och sedan kollar jag med sticka.)
Mixa med soppmakarens hemliga vapen - stavmixern. Kolla konsistensen - späd eventuellt med litet vatten. Tillsätt grädde, muskot och kanel. Mixa igen. Smaka av.
Tycker man att soppan är väl "barnslig" i smaken är det synnerligen enkelt att i slutändan tillsätta litet pressad citron (vilket jag ofta gör eftersom pumpan i sig brukar vara ganska söt), sambal eller annan chili, riven ingefära eller vad man nu vill.
miam... du potimarron... il est beau!
moi j'adore mettre de la menthe dans mes soupes au potiron ou potimarron (et toi de la cannelle, c'est ça?)
Posted by: Circé | 20 oktober 2005 at 05:50 em
Circé - Oui, tu as bien compris - dans cette soupe, c'est de la cannelle. Il faut que j'essaie la menthe!
Posted by: Annette | 21 oktober 2005 at 10:17 fm
På tal om pumpa - fast ändå inte - så kan man ju göra pumpalyktor. Här i Skåne gör man sockerbetslyktor, och för mej som är inflyttad låter det lite exotiskt, nästan. Har bett en kollega från landet gräva upp ett par sockerbetor så jag kan prova.
Posted by: Viktoria Schiöler | 25 oktober 2005 at 09:02 em
Viktoria - Vi väntar på att få se lyktbilder på din blogg!
Posted by: Annette | 27 oktober 2005 at 09:37 fm