Ja, nu är det dags igen. Vårt mirabelleträd dignar - så till den milda grad att en av de större grenarna knäckts under samverkan av plommonens tyngd och trädets höga ålder.
Mirabeller är alltså små, söta plommon som är typiska för Lorraine, regionen precis väster om Alsace. En nordfransk specialitet kan man säga.
Det gäller att hitta på något att göra med detta överflöd. Jag har slutat koka sylt, för vi äter i alla fall inte upp den. Däremot lägger jag in en del av skörden i eau-de-vie, neutral 40-procentig sprit. Det tar några månader, men frampå vårkanten är plommonen utsökta. Använder man större plommon kan det nog ta ett par extra månader.
Hållbart är det också. Plommonen på tallriken är från 2001 - de är jättegoda.
Mirabelles à l'eau-de-vie
små plommon, gärna mirabeller
För varje kilo frukt:
1/2 kg socker
1 liter neutral, 40/45-procentig sprit.
Skölj plommonen, ta bort eventuella stjälkar. Pricka dem med en provnål på två-tre ställen - stick ända in till kärnan. Väg dem.
Blanda 500 g socker per kilo frukt med 2,5 dl vatten per kilo socker (japp, det blir till att räkna här) i en ganska stor kastrull. Koka upp så att sockret löser sig. Låt sockerlagen svalna under omrörning. Så fort den börjar bli seg (det går snabbt, särskilt om man sätter kastrullen i kallt vatten), tillsätt spriten litet i taget under fortsatt omrörning.
Fördela plommonen i burkar. Häll lagen över och sätt på lock.
Vänta! (Minst till nästa vår).
De här plommonen är en suverän dessert att ta fram till litet glass, eller en bit mjuk mandelkaka. Man kan också äta dem som "avec" (svensk term, på franska heter det digestif), i ett glas med litet lag till kaffet.
Och jag garanterar att det går alldeles utmärkt att proppa i sig några stycken på soffan framför TV:n en vanlig vardagskväll när barnen äntligen somnat. Vilket jag naturligtvis inte rekommenderar.
Min farmor gjorde en helt suverän romtopf varje år. Jag har inte kunnat efterlikna den till fullo men jag gör en varje år också. I år föll det av förklarliga skäl bort. Oavsett om det är inlagda plommon eller körsbär eller druckna hallon så är det precis som du säger en helt strålande dessert att ta några av bären till lite god vaniljkräm eller glass och en litet glas med likören. Gott gott gott gott.
Sa jag förresten att det var gott :).
Jag har en romtopf i källaren från 2002 - strålande gott och sånt gästerna tigger om. Bären härstämmar från härikring. Jag har plockat nästan allt själv om man bortser från björnbären som inte växer vilt här. Jag gillar att plocka och lägga in men har aldrig lärt mig att plocka svamp. Nu väntar jag andäktigt på lingonen. Jag får lita till torghandeln i år men det blir bra ändå.
Posted by: Jessika | 25 augusti 2006 at 12:18 em
Min pappa har en moster som närmar sig 100 och som han och mamma hälsar på några gånger om året. Vid ett av de senaste besöken hade hon pratat om just mirabeller, fast hon menade i sockerlag och om hur mycket hon saknade dem, själv är jag osäker på om jag smakat dem, vi hade ett Viktoriaträd när jag växte upp och de är i alla fall goda
Posted by: Karin | 26 augusti 2006 at 07:43 fm
Jag åt en fantastisk marmelad på några små, små plommon som en kollegas italienska faster hade gjort. Kanske var det mirabeller - eller finns de bara i Frankrike?
Posted by: Viktoria Schiöler | 27 augusti 2006 at 12:32 em
Man kan få tag i mirabeller i Sverige också. Jag såg ett mirabell-träd till salu förra året.
Posted by: Jessika | 27 augusti 2006 at 09:54 em
Påminner mycket om bigaråer i konjak som jag bara älskar. Fransmännen är duktiga på den här sortens inläggningar och de är mycket vanligare på dina breddgrader. jag ska snart försöka publicera några hos mig, men har just missat att lägga in bigaråer i år. Synd att jag inte fick träffa dig när du var i Sverige. Blev lite avundsjuk på Ilva.
Posted by: Kinna | 27 augusti 2006 at 10:44 em
Hej jag vill köpa mirabell träd, var kan jag hitta en?
Stor Tack!
Posted by: joysan | 21 mars 2010 at 10:17 fm