Jag kände mig litet lurad på konfekten när sommaren tog tvärslut. När vi kom tillbaka från vår Sverigesemester i mitten av augusti räknade vi med att ha flera veckors sommarväder kvar. Vi skulle fylla poolen igen, äta sallader och grilla.
Det var tolv grader och ösregn den söndagkväll vi återkom till Alsace. För första gången någonsin eldade vi i öppna spisen i augusti.
Sedan kom några veckors brittsommar, med varma och soliga eftermiddagar, men svinkalla morgnar och kvällar. Inte kunde vi sitta på terrassen och dricka vin när barnen somnat. Man får ta det som det kommer, men i grund och botten var jag litet sur.
Jag envisades med att köpa mjöliga persikor och hårda tomater. Jag accepterade inte höstens intåg. Inte förrän nu.
Jag köpte, för ovanlighetens skull, mattidningen Régal. (Den direkta anledningen var att Clotilde Dusolier, från den världskända bloggen Chocolate & Zucchini, medverkade med ett recept.) När jag satt och bläddrade i tidningen kände jag hur ett lugn lade sig över min själ, och harmonin spreds i hjärta och kropp.
Päron. Rotfrukter. Kvitten. Pumpor i alla upptänkliga former. Druvor (de på bilden heter Chasselas - ömtåliga druvor med ljuvlig arom). Färska valnötter. Kastanjer. Det är inte kall och regnig sommar längre. Det är höst på riktigt.
Jag hade nästan glömt det, men jag älskar hösten. Grytor, soppor, gratänger, stekar, långkok... Jag tror att hösten är min favoritsäsong.
Fast det har jag för mig att jag säger om varje årstid när de börjar.
Jag har jättehäftiga iranska (eller säger man persiska?) recept som har kvitten som huvudingrediens. Ska bli häftigt att prova.
Posted by: Jessika | 04 oktober 2006 at 09:29 em
Kvitten, ja det får jag inte tag på. Avis blir jag. Hösten är härlig och det känns som om jag säger det om alla säsonger också. Upplever dem på nytt varje gång de kommer. Årstider är allt en bra uppfinning.
Posted by: Kinna | 06 oktober 2006 at 03:51 em