Det här var söndagens efterrätt förra helgen - ananascarpaccio med granatäpple.
Så enkelt att det blir fånigt med en vanlig ingredienslista. Men så här gjorde jag i alla fall:
Skivade en Victoria-ananas (liten, extra söt och god ananas) med min kära mandolin.
Pillade ur kärnorna ur ett halvt granatäpple (tålmodiga kanske tar hela, men det gjorde inte jag). Jag hade tur - kärnorna var knallröda och jättegoda. Har någon några bra tips om hur man väljer granatäpplen, förresten?
Varvade ananas och granatäpplekärnor på fyra desserttallrikar. Hällde en tsk sockerlag på barnens och en tsk cedratlikör (kan ersättas med limoncello) på de vuxnas.
Inhämtade lovorden.
Det ser gott ut, vackert med färgerna. Jag vet inte heller hur man hittar perfekta granatäpplen, de jag hittar i mina butiker är för omogna för att vara goda. På Madeira häller de lite Madeiravin över ananasen (så klart). De blir väldigt gott när den marineras en aning och mjukas upp i smaken.
Posted by: Eva | 23 november 2006 at 10:03 fm
"For a juicy, sweet pomegranate, choose unblemished fruit that's heavy for its size. The larger the fruit, the better developed and sweeter the flesh inside -- but it should always feel heavy in the hand. That means it has a lot of juice." Saxat från http://www.wnbc.com/producepete/5250343/detail.html
Ser väldigt gott ut i all enkelhet!
Posted by: gitto | 23 november 2006 at 02:30 em
Åh, både gott och vackert!
Posted by: Anne | 23 november 2006 at 08:02 em
Jag tycker mig märka att granatäpplena blir bättre allt eftersom säsongen passerar. Det kanske har med sockret i dom att göra? Relationen tyngd och storlek kan mycket väl vara relevant men jag har mest bara plockat ett gäng.
Posted by: Jessika | 23 november 2006 at 09:50 em