I mitt franska kök

La meilleure marinade du monde - Världens bästa marinad

På onsdagar har franska barn ledigt från skolan. I olika familjer löser man barnpassningsproblemet på olika sätt - ett mycket vanligt sätt är att en förälder (läs: mamman) har ledigt från jobbet på onsdagen.

Det avlönade jobbet alltså. På onsdagar arbetar man oavlönat som taxichaufför, pysselledare, barnskötare, lokalvårdare och kock. Bland annat.

Detta innebär att onsdagar kräver en specifik matplanering. Till lunch bör man äta något relativt snabblagat och barnvänligt. Förra onsdagen åt jag och mina barn marinerade, ugnsstekta kycklingvingar, med majs och sallad på röda bönor (jag var inspirerad av tillbehören i ett inlägg på den för mig nyupptäckta bloggen Kärlek, mat och folköl).

Och när min nioåring sade: "Mmm, det här är min favoritsås!" insåg jag att jag aldrig lagt upp receptet på vår standardmarinad här på bloggen.

Den här grillmarinaden (som alltså fungerar utmärkt till ugnsstekt kött på vintern) tillhör min familjs kulinariska arv. Min mamma hittade originalreceptet i DN någon gång på 70-talet, tror jag, och bland vänner och familj är den känd som hennes specialmarinad.

Min svägerska använder den också, gärna med litet pressad vitlök i, och i min brors och hennes vänkrets är det känd som hennes specialmarinad.

Och jag har fått ge receptet till min specialmarinad, som naturligtvis är densamma, till många franska vänner genom åren...

Grillmarinad

2 delar chilisås av ketchuptyp, god tomatketchup eller god "upphottad" tomatketchup (jag använder Heinz).
1 del neutral olja
1 del vinäger
1 del soja

nymald svartpeppar, om man vill (jag vill, men inte barnen)
pressad vitlök, om man vill

Häll över valfritt kött, marinera och tillaga på ditt favoritsätt.

Quartiers de pommes à l'improviste - Improviserade äppelklyftor

Söndagslunch i vår familj = efterrätt. Alltid. Ovillkorligen.

Så vad gör man när man kommit hem sent på lördagkvällen efter en dryg veckas bortovaro, och nödhandlingen på hemvägen strax innan stängningsdags inte omfattade något efterrättsvirke?

Tja, bor man i Alsace går man i varje fall inte och handlar i någon söndagsöppen mataffär - det finns nämligen inga sådana. I stället tager man vad man haver.

Vad jag hade? En låda äpplen i källaren. Massor av valnötter - en del har vi plockat själva, andra har jag fått av en väninna som plockat dem. Lönnsirap finns alltid i min kyl. Och just den här dagen stod en kvarglömd burk ricotta i kylen - bäst före samma dag.

Resultatet blev en mycket enkelt hopkommen efterrätt, som jag säkert kommer att göra igen "med flit". Den sockerrörda ricottan var en riktig hit, och uppskattades mycket av min man som annars inte är så mycket för kompletterande grädde/glass. Ett tillbehör för vuxna gottegrisar med stil.

Improviserade äppelklyftor

(kvantiteterna anpassas efter tillgång och åtgång)

äpplen
lönnsirap
valnötter
smör

ricotta
strösocker

Klyfta äpplena i riktigt tjocka klyftor (jag delade varje äpple i åtta klyftor). Lägg i en ugnsform. Ringla över lönnsirap och strö över valnötskärnor. Klicka på litet smör och stek i ca 225 graders ugn tills äpplena är mjuka och valnötterna börjar få litet färg.

Rör ricotta med strösocker efter smak.

Servera ricottan till äppelklyftorna, gärna kall ricotta till ljumma äpplen.

Hoppsan!

Här åker jag bort i lugn och ro några dagar, och i min frånvaro passar Frida på att utse mig till månadens Cyberkock...

Det var egentligen inte meningen. Jag är i och för sig en utpräglad tävlingsmänniska (vilket ju är jättefult), men Cyberkocken ser jag mer som lek än som tävling.

Men jag kan inte förneka att det är väldigt kul att vinna ändå! Tack Frida + bisittare!