Det här brödet är ett kulinariskt minne från vår helg i Marseille för ett par veckor sedan. På lördagen smet jag från familjen för att vara med på en stickkurs. Låter inte kul? Var otroligt roligt och inspirerande.
Dels hade vi en exceptionell lärare (Nancy Bush, amerikansk stickguru), dels var alla tjugo deltagare helt överlyckliga över att träffas. Här sitter vi, rätt ensamma, stickar och virkar var och en i sitt hörn, skriver litet på bloggen, anses litet småknäppa av omgivningen, men ser via Internet att vi nog egentligen inte är ensamma i hela världen om vår garnmani. Sedan hamnar vi plötsligt i samma lokal som nitton andra människor som stickar/virkar, som har handgjorda kläder på sig, som har väskorna fulla med färdiga och pågående projekt i all världens tekniker och färger och som inget hellre vill än att kolla in vad de andra gör.
Eftersom Nancy haft litet problem med trafiken i Marseille på morgonen började vi litet sent. Inga problem, vi stickade och pratade och hade det jättebra medan vi väntade. Men alla var eniga om att det inte var någon poäng med att gå ut och äta lunch i timtal, så var och en gick och hämtade en macka när vi gjort färdigt två repetitioner av liljekonvaljmönstret (temat var estnisk spetsstickning).
Jag och två av mina nyfunna kompisar (en skotska bosatt i Grenoble och en amerikanska från Montpellier) hittade ett bageri som knappt var mer än ett hål i väggen, men som hade ljuvligt goda mackor och fougasses, ett sydfranskt, fyllt bröd.
Fougasse och foccacia är samma ord, men en provençalsk fougasse är bakad av dubbelvikt deg med (ofta) någon typ av mer eller mindre riklig fyllning mellan lagren. Det översta deglagret är snittat, så att fyllningen kan anas i det färdiggräddade brödet.
Jag valde en fougasse med getost och spenat. Kanske inte helt traditionellt - en fougasse har oftast litet mindre fyllning (faktiskt ibland ingen alls) - men väldigt, väldigt gott.
Så förra helgen åt vi en egen version av det lunchbrödet.
Jag kommer inte att vidarebefordra degreceptet jag använde. Av någon anledning blev degen alldeles för lös, och assistans krävdes för att överhuvudtaget få upp det fyllda brödet på plåten. Men det är ju något magiskt med bröddeg - när eländet väl är gräddat ser den värsta kladdkatastrof litet konstnärlig och tjusig ut.
Så här gjorde jag i alla fall:
Jag satte en jäsdeg liknande en pizzadeg, alltså en ljus bröddeg med litet olivolja.
Medan degen skötte sig själv sköljde och ansade jag ca 250 g färsk spenat, som fick mjukna i en stekpanna med litet salt, utan tillsats av vatten. Jag lät vätskan koka in. Spenaten fick sedan dessutom rinna av i en sil så den inte blev för blöt.
När degen jäst klart bakade jag ut den till en platta (så gott det nu gick). Lade på spenat på ena halvan och skivade över getost. Drog så gott det gick över den andra halvan av degen. Snittade på något ställe - annars skötte den nu trasiga och genomkladdiga degen formgivningen själv.
Jag penslade med vatten och strösslade över sesamfrön (absolut traditionsvidrigt men jättegott).
Gräddade sedan i het ugn (tror att den stod på 250 grader) till fin färg.
Vi åt vår fougasse med kikärtsgazpacho (se nedan). Mums.
Jag testar det rakt av, med kikärtsgazpacho och allt. Det låter jättegott.
Posted by: Viktoria | 08 juni 2008 at 10:21 em
Nu du. Jag har lagat din mat, du får titta in hos mej.
Posted by: Viktoria | 10 juni 2008 at 11:45 fm