I mitt franska kök

Trifle de myrtilles au limoncello - Trifle med blåbär och limoncello

Ursäkta tystnaden - jag försöker gräva mig ur ett berg av jobb, men det bara snöar ner mer jobb på det där berget, så det går inget vidare.

Äta måste man ju i alla fall - och matlagning är fantastisk avkoppling när man är stressad, tycker jag. Sedan är det en annan sak att ta sig tid att blogga om det man gjort. Dessutom är ju det där med matbilder tagna mörka vinterkvällar ett sorgligt kapitel, så det blir nog en del fusk framöver.

Som bilden här intill, som naturligtvis inte föreställer en trifle, utan kakorna (biscuits à la cuillère) som jag använde i den. Jag kan ju skylla på att den kan vara till hjälp för att hitta motsvarande i en svensk affär - eller?

Receptet kom ur Trish Deseines härliga bok Ma petite robe noir et d'autres recettes, vilket betyder "Min lilla svarta klänning och andra recept". (En sådan bok måste man ju ha.) Jag har inte lyckats utröna om den finns på svenska eller engelska.

Jag höftade litet med mängder, men jag återger Trishs originalproportioner här. Av någon mystisk anledning ville min vispgrädde inte bli vispad (nej, det var inte åskväder ute), men även om konsistensen kunnat vara bättre satt smakerna som ett smäck. Det är något alldeles visst med kombinationen av blåbär och citron, och just här lyckas blåbären hävda sig mot citronen utan att bli alldeles ihjälslagna.

Jag provlagade det här till familjen i en stor form, men när jag bjuder på det här tänker jag använda portionsformar. Då blir det dessutom enkelt att ersätta limoncellon i barnens portioner - de uppskattade inte alkoholstyrkan.

Det går utmärkt med frusna blåbär - jag köpte väldigt goda blåbär hos frysfirman Picard. Kontroll på påsen visade att de var plockade i Sverige. 

Trifle med blåbär och limoncello

6-8 personer

"1 paket" kakor liknande dem på bilden ovan - alltså lagom många för att täcka botten på formen/formarna
15 cl limoncello
200 g färska eller frysta blåbär
100 g socker
3 dl vispgrädde + litet socker till
1 msk vallmofrö

Värm blåbären försiktig med sockret i en kastrull så att de saftar sig. Låt kallna.

Bottna formen med kakor. Droppa över limoncello. Häll över blåbären.

Vispa grädden med litet socker och bred över hela kalaset.

Ställ i kyl 3-4 timmar eller över natt. Strö över vallmofrön vid servering.

Madeleines salées - Salta madeleinekakor

Jag har mycket länge motstått frestelsen att köpa särskilda madeleineformar. Uppfostrad i en familj där man aldrig i livet skulle ha köpt en Tupperwareburk eftersom det fanns mycket billigare plastburkar på Konsum (som det hette då), tyckte jag att det verkade onödigt med madeleineformar. Jag hade ju andra slags formar.

Men, men... Demokratiseringen av silikonformar har skördat ännu ett offer - mitt madeleineformsmotstånd. Det är jag mycket nöjd med - kakorna blir ju så fina.

Den klassiska madeleinekakan (den som Proust doppade i lindblomstéet) är en söt kaka, men en salt variant har blivit mycket populär här på senare tid. Jag googlade runt efter olika recept, och fann att nästan alla i grunden var exakt detsamma. Jag har förstått att just det här receptet, med de här proportionerna, publicerades av Sophie Dudemaine i hennes bok om madeleinekakor, men frågan om hon i sin tur hittat det någon annanstans förblir obesvarad.

Det här blir en rätt liten sats, vilket funkar bra om man vill ha dem till apéritifen eller som vi igår, till en soppa. Har man många gäster är det inte svårt att dubbla. Jag blandade för hand, men det ska enligt la fée Nathi gå utmärkt i matberedaren också (innan man tillsätter smaksättningen).

Salta madeleinekakor - grundrecept

2 ägg
80 g vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 - 5 msk olja, oliv eller neutral beroende på smaksättning (jag tog 3 den här gången, men tänker testa med mer nästa gång - kakorna var en aning torra)
15 g riven ost
en nypa salt

Vispa ihop äggen med en gaffel. Blanda mjöl och bakpulver för sig, och sedan med äggen. Tillsätt olja, ost och salt.

Sedan ska kakorna smaksättas. Det går med nästan vad som helst. Jag klickade i litet (för litet) currypasta och blandade ner några pumpafrön. En variant som är populär på guldgruvesajten Marmiton innehåller 2 msk pesto och 20 g pinjenötter. Skinka, oliver, getost, torkade tomater... Ett gyllene tillfälle att prova sig fram och rensa kylskåp och skafferi!

Vi åt de här madeleinerna till en morotsoppa på gul lök och morot kokade i grönsaksbuljong och mixade med litet grädde och mald spiskummin. Vitlöksstekta räkor i varje sopptallrik. Inte dumt.

Tajine au poisson et aux prunes - Fisktajine med plommon

Tja, tajine och tajine. När jag började kolla in det här receptet litet närmare (det var ett urklipp som legat ett tag i lådan) rynkade jag på näsan. Färsk ingefära, det verkade inte autentiskt, nej, fy!

Sedan skärpte jag till mig, slätade ut näsan, och lagade ändå. Tur det, för det här var riktigt gott.

Om man inte har släpat med sig en traditionell tajinegryta från semestern går det, som synes, i princip lika bra med en ugnsform.

Fisktajine med plommon

ca 4 portioner'

vita, rätt tjocka fiskfiléer (enl. originalreceptet ca 650 g - jag tog lagom mycket)
6-8 plommon
en rejäl lök
2 vitlöksklyftor
ca 30 g färsk ingefära
1 kanelstång
en nypa saffran
1 tsk ras-el-hanout (marockansk kryddblandning, diskuteras i kommentarerna här)
en näve små oliver (gärna både gröna och svarta)
några kvistar färsk mynta
salt, peppar
olivolja

Värm ugnen till 180 grader.

Skala och hacka lök, vitlök och ingefära. Halvera plommonen och kärna ur dem.

Stek lök, vitlök och ingefära på låg värme. Tillsätt sedan kanel, saffran, ras-el-hanout, oliver och mynta. Låt allt steka och blanda sig en liten stund.

Häll upp i en ugnsform (i brist på tajinegryta). Lägg över fiskfilé i bitar, salta och peppra. Täck med aluminiumfolié. Baka i ugn ca 35 min.

Tillbehör? Couscous, tycker jag.