Jag kan rapportera att det årliga pepparkaksbaket med barnen är lyckligen överståndet.
Det mesta var som vanligt. De blir ju större, förstås, de små liven, pepparkakorna blir allt snyggare och incidenterna allt färre.
Men annars var det som vanligt. Vi bakade Anna Bergenströms Eksta pepparkakor. Jag kavlade och gräddade, barnen tog ut kakor. Och helt traditionsenligt tröttnade barnen först, och jag bakade färdigt den deg som var kvar. Lika traditionsenligt var det jag som städade köket efteråt.
När jag stod och skrapade bordet som barnen bakat på funderade jag litet på hur alldeles utmärkt min degskrapa är. Precis lagom vass att skära deg med, men inte så att den gör märken i bordet. Stabil, men med lagom svikt i bladet. Hållfast och funkar utmärkt fast den är gammal.
Om jag inte har helt fel har degskrapan varit farmors. Det räcker att tänka det för att jag ska se farmor framför mig, ståendes vid bakbordet. I mitt minne skrapar inte farmor bordet - nej, hon bakar de mest fantastiska små spritsade kakor i tre färger, särskilt för mig, eftersom jag tycker att de är så fina.
Det var många år sedan farmor använde skrapan, men jag vet att hon skrapade sitt bakbord på den västgötska landsbygden precis som jag skrapar min köksbänk här i Frankrike.
Min farmor hade inte Internet (det fanns inte), läste inga matbloggar, och hade få kokböcker. Men hon var nyfiken och intresserad, bytte recept och läste tidningar. Hennes kryddskåp var mycket mindre än mitt, men hennes mat smakade fantastiskt.
Farmor är borta sedan många år, men hennes arv lever kvar. Matintresset. Bakglädjen. Och degskrapan.
Vad fint du skriver :) Jag känner likadant för min mormors gjutjärnsgryta - det är alltid lite extra speciellt att laga mat i den. Men degskrapa har jag ingen. Undrar om mormor hade?
Posted by: Anne | 23 december 2009 at 11:31 em
Intresse för matlagning är DEFINITIVT något som går i arv!
Massa GOG JUL önskar fröken Dill
Posted by: Fröken Dill | 24 december 2009 at 08:05 fm
Tyvärr kommer jag inte ihåg mormor så detaljerat, men härligt att läsa dina minnen! Åter i Karlstad nu efter härlig vit jul i Axvall. Hoppas din jul varit bra! Gott Nytt År! Kram Lina
Posted by: Lina | 27 december 2009 at 09:15 em
Så fint du skriver om farmor(min mamma). Visst var hon duktig på matlagning!
Vid jul längtar jag efter de sockersaltade revbenen vi fick på julbordet.
Vi kan inte åstadkomma den smaken...
Jag har också en likadan degskrapa och den har varit med i många bak. Jag bakar gärna både matbröd och bullar.
God fortsättning på det nya året.
kram från din "yngsta" faster.
Posted by: Britt- Marie Carlsson | 01 januari 2010 at 06:16 em
Härligt! Själv har jag ärvt min farmors drömmkaksrecept och det är en njutning! Du har en helt underbar blogg med så mycket man vill laga!
Posted by: Lena | 09 januari 2010 at 01:05 fm
Hej jag har maken till din degskrapa - som jag har övertagit från min mormor...
Åsa Skövde
Posted by: åsa johansson | 13 januari 2010 at 07:36 em