I mitt franska kök

Compote de rhubarbe à la fraise, crème de mascarpone - Rabarberkompott med jordgubbar och mascarponekräm

Förra året kunde jag köpa lokalodlade jordgubbar på torget fram till slutet av oktober. I år börjar de redan vara på upphällningen - man får leta efter askarna, och de är relativt dyra. Men en kan man ju kosta på sig.

Och rabarbern i trädgården svämmar över alla bräddar och ger mig ständigt dåligt samvete för att jag inte tagit vara bättre på den. Borde verkligen koka rabarberchutney eller något i den stilen. Det är bara det att jag inte riktigt vet när.

Mascarponekrämen fick jag inspiration till i Anna och Fanny Bergenströms fina bok Sött, sweet, dulce.

Till kompotten:

Inga konstigheter: Skiva ett par rabarberstänglar och värm i en kastrull med socker efter tycke och smak (inget vatten!). När rabarbern kokat sönder, lägg i de ansade jordgubbarna som delats i två eller fyra. Min idé var att jordgubbarna bara precis skulle bli genomvarma, men jag började pyssla med något annat så de blev vällagade (dock inte sönderkokta).

Låt kompotten svalna.

Till mascarponekrämen:

250 g mascarpone
2 1/2 msk gott vaniljsocker
1 tsk malen kardemumma
ca 2 msk hackad syltad ingefära

Låt mascarponen stå framme en stund så blir den mer "lättrörd". Blanda alla ingredienserna i krämen och ställ kallt.

Häll upp kompotten i tallrikar och lägg i en klick mascarponekräm - gärna formad till ett litet ägg med två skedar.

Légumes braisés - Bräserade grönsaker

När jag lagade det här häromkvällen tänkte jag på hur gott det är, hur enkelt det är, vilken bra vardagsmat det är - och på att jag mycket sällan fått grönsaker lagade på det här sättet i Sverige.

Här var det purjolök och morötter, men man kan använda vilka grönsaker som helst, säkert även potatis (som inte är en grönsak!).

Är man purist lägger man i de grönsaker som behöver längst tillagningstid först och lägger till övriga sedan.

Är man en normal människa en vanlig tisdagskväll bestämmer man sig för att välkokta grönsaker är väldigt goda, särskilt tillsammans med någon annan grönsak som är perfekt kokt med litet tuggmotstånd kvar. Det är dessutom sant. Så jag pytsar i alltihop när löken är färdigbrynt.

Så här gör man:

Hacka en lök (gul, röd, färsk, gammal...). Låt den steka långsamt i olivolja (eller vad du nu har och vill andvända). Under tiden skivar man purjolök och morötter. När du tycker att löken är färdig häller du i de skivade grönsakerna. Vänder runt litetgrann, och slår på någon dl vatten (man kan eventuellt pytsa i litet vin också, men inte för mycket, det blir för surt). Saltar, pepprar, petar i ett lagerblad och ett par kvistar timjan (eller någon annan ört man har på lut).

Låt puttra under lock tills den grönsak som behöver längst koktid (här: morot) är precis färdig.

Vi åt det här med bulgur och stekt bacon. Inte sådant bacon, utan sådant.

Toasts de saumon au wasabi - Laxmunsbitar med wasabi

Det vore väl förmätet att påstå att de här små munsbitarna är särskilt franska. Komplicerade är de inte heller. Men nu hade jag lax över, och behovet av tilltugg till aperitifen gör sig känt varje helg...

Laxmunsbitar med wasabi

rökt lax

wasabikräm:
200 g färskost, jag använde min favorit Chavroux (på getmjölk)
1 1/2 tsk wasabi

gott bröd

Rör ihop wasabikrämen. Bre på bröd. Lägg på en bit lax. Färdigt!

Haricots beurre - Vaxbönor

Det där med att odla vaxbönor verkar vara något som går på spinnsidan i min familj.Min mamma odlar troget vaxbönor varje år, och i år föll även jag för vaxbönans charm.

Det måste sägas att det inte är särskilt komplicerat. Ner med litet bönor i jorden bara (den ska vara ordentligt uppvärmd, men det är inget problem för mig som alltid kommer igång med sådderna minst en månad efter alla andra), och några veckor senare är det bara att plocka.

Odla vaxbönor är roligt på samma sätt som det är kul att odla gul zucchini - alltid är det någon som kommer förbi som förvånat frågar: Varför är de gula?

Vaxbönor är också matigare än gröna bönor (haricots verts), och har sin egen milda och goda smak.

Mamma brukar servera vaxbönorna kokta med en rejäl klick smör som får smälta ner över de varma bönorna - mycket gott.

Jag brukar först koka bönorna, värma olivolja i en stekpanna, hastigt fräsa pressad vitlök och hackad chili i den varma oljan, och sedan vända ner bönorna. Salta och servera. Inte dumt det heller.

Salade de riz au lentilles et au pamplemousse rose - Rissallad med linser och blodgrapefrukt

Ibland blir man litet enkelspårig. I alla fall jag. Och då kan det ju vara bra att läsa ett recept på rissallad (i det här fallet i Elle à Table), och bli inspirerad att förnya sig något.

Blandningen av ris och linser är nyttig förstås (bra vegetabiliskt protein), men framför allt är den god. Jag använder Puy-linser, och kokar i regel ett halvt paket som jag sedan har på lut i kylen för diverse användningar. Det måste erkännas att deras nötiga smak och knaprighet kommer väldigt väl till sin rätt blandat med basmatiris. Nästan bättre än på egen hand.

I den här salladen kan man blanda krabba (det var det i inspirationsreceptet, men jag glömde att skriva upp det på inköpslistan, så så var det med det). Vi åt salladen i två omgångar, ena gången med litet charkuterier till, andra gången med räkor. Men den står sig själv också.

Rissallad med linser och blodgrapefrukt

150 g ris (gärna basmati)
ca 100 g kokta linser
2 blodgrape
1 avokado
1 näve körsbärstomater
salt, peppar, olivolja

Koka riset och låt svalna. Skär blodgrape i hinnfria klyftor över en skål, så att du fångar upp saften. Skär avokadon i kuber över samma skål och låt kuberna bada i grapefruktsaften, så att de inte mörknar sedan. Dela körsbärstomaterna.

Blanda riz, linser, grapefruktklyftor, avokado och tomat. Gör en vinägrett med grapefruktsaft, olivolja, dijonsenap, salt och peppar. Blodgrape är mildare än vinäger, så du får prova dig fram till rätt proportion i förhållande till oljan.

Servera salladen kyld.