Ja, här har det inte hänt något sedan i januari.
Jag trodde att jag hade slutat matblogga. Jag behöver plocka bort saker ur mitt liv, jag har för många åtaganden, för många "måsten".
Ett tag kändes det riktigt bra. "Jag har slutat matblogga. Jag behöver inte ha kameran till hands för att ta bilder på det jag lagar och äter. Jag behöver inte notera hur mycket jag har av vad i maten. Jag behöver framför allt inte ha dåligt samvete för att jag inte fotar, skriver och bloggar som jag borde."
Det var rätt trivsamt - ett tag.
Men sedan blev det väldigt tråkigt, och ensamt. Jag tänker ju så förbålt mycket på mat, nästan precis hela tiden (när jag inte tänker på virkning). Mat och råvaror, hur man handlar, hur man planerar, hur olika det är det här med mat beroende på vem man är och var man bor, hur olika man kan förhålla sig till råvaror från person till person, och till och med från en stund till en annan.
Det blev liksom litet trångt i skallen på just det stället där alla de där tankarna sitter. Och, liksom Nalle Puh, behöver jag även ibland plocka fram en idé ur skallen och låta andra människor titta på den, för att få veta om den håller eller inte.
Det visade sig således att den här bloggen inte alls är nedlagd, som jag trodde. Den har bara legat i träda ett tag.
Att lägga åkermark i träda, dvs inte odla något på den under ett år eller så, är ju en gammal odlingsmetod, som blivit populär igen tack vare EU:s extremt snåriga och svårförståeliga jordbrukspolitik (fast man får inga bidrag för bloggträda).
Sedan växer det bra på marken igen. Och sedan kan man kanske gå över till ett annat odlingskoncept igen, nämligen växelbruk. Att inte alltid odla samma sak på samma jordplätt. Då får jorden "vila" sig, och det man odlar blir mycket bättre än om man som min granne sätter tomaterna på samma ställe år ut och år in. De blir små och få efter ett tag.
Så nu får vi se vad som kan växa i bloggmarken som legat i träda. Förmodligen inga provkökspetimetriga recept med prententioner - det har jag varken ork eller tid till. Förhoppningsvis några goda tankar och idéer om sådant som är gott att äta.
Som t ex tiramisu.
I helgen gjorde jag en ickekonventionell tiramisu med jordgubbar och rabarber. Jordgubbarna hade varit en vaniljsmakande jordgubbssallad dagen innan, men nu var de litet trötta. Några likaledes trötta rabarberstänglar hade gömt sig i kylskåpet på ett ställe jag inte såg dem. Jordgubbar och rabarber fick, med litet extra socker, snabbt koka till något slags lös kompott.
Kompotten fick rinna av i en sil, så att jag fick litet vätska att doppa kakor i. Kakorna var biscuits à la cuillère, och vätskan spetsade jag med litet jordgubbslikör (för det var den första flaskan jag såg när jag öppnade barskåpet - väldigt konstigt eftersom ingen dricker jordgubbslikör i det här huset).
De doppade kakorna lade jag i en form. Den avrunna kompotten fick bre ut sig över kakorna. Och över detta spred jag en mascarponekräm som jag faktiskt har ett riktigt recept på, lånat av kocken Patrik Arneke, ur en artikel från Allt om Mat nr 9 2006, där Patrik lagar en mycket tjusigare rabarbertiramisu med hallon.
Mascarponekräm:
3 äggulor
1 dl strösocker
250 g mascarpone
2 - 2,5 dl vispgrädde (Patrik anger 2 dl, jag tog 2,5 eftersom det är den mängden i de gräddflaskor jag köper, och jag aldrig gör något av slattarna).
Vispa äggulorna pösigt med sockret. Rör ned mascarponen. Vispa vispgrädden och rör ned även den.
Bred över kakor och kompott. Låt stå kallt, helst till nästa dag, så att krämen "sätter" sig.