Kvitten är en litet sällsam frukt.
Helt oätlig i rå form, litet knepig att få tag på, inte särskilt insmickrande i smaken, men med en alldeles egen arom.
I många gamla trädgårdar här står det kvittenträd. De verkar kunna bli hur gamla som helst, och dråsar av frukt utan att man behöver hålla på och beskära dem eller dalta med dem på något annat vis.
Mycket av frukten ruttnar bort, eftersom den som sagt inte går att äta i rått skick, utan kräver tillagning.
Är man för trött eller upptagen eller svag i händerna (frukterna är stenhårda) kan det ändå vara värt att köpa hem några kvitten någon gång, bara för doftens skulle. Den varierar förstås efter sort och hur mogna frukterna är, men när doften verkligen är där är den ljuvlig.
När man tycker att man fått nog kan man koka kompott på kvittena. Eller mos, om man hellre vill kalla det så. Det är nog egentligen den adekvata svenska benämningen - men kompott låter mycket roligare.
Jag kokade min kvittenkompott med inspiration från Cathy Ythaks fina lilla bok Compotes maison.
Kvittenkompott - eller mos
1 kg kvitten1 st tryckkokare (ej obligatorisk)
litet vatten
något att söta med
Tvätta kvittena och gnid bort den luddiga beläggningen på skalet.
Lägg dem hela i tryckkokaren, slå på en skvätt vatten (min tryckkokare kräver minst 2,5 dl vätska när man använder den - se bruksanvisningen för den modell du använder) och koka i 20 minuter sedan kokaren gått upp i tryck.
Eller koka en timme i en kastrull (se till att det inte kokar torrt).
Låt svalna. Skär fruktköttet från kärnhusen och passera hela rasket. Jag använde min moulin à légumes, som enligt min mamma kallas passervagga på svenska.
Söta moset. Cathy Ythak använder florsocker, jag tog agavesirap eftersom det jag tycker det ger en mild och fin sötma, samtidigt som den är lätt att blanda ut i moset (och eftersom jag avskyr florsocker). Nästa gång tror jag att jag testar lönnsirap.
Kvittensmaken träder fram tydligare om man inte är alltför blygsam med sötman.
Moskompotten kan man äta som den är, eller med litet yoghurt eller grädde, till frukost, efterrätt eller mellanmål. Konsistensen blir litet grov, inte så slät som ett passerat äppelmos. Kvittenet behåller sin karaktär även sedan det mosats till!
Kvitten(denna underliga frukt)marmelad får man till frukosten i Cotignac. Inte så konstigt kanske med tanke på namnet.
http://hanskhjo.blogspot.se/2014/01/zlatan-och-cotignac.html
Posted by: Hans Pettersson | 24 februari 2014 at 09:25 em