Beaufort

Det absolut roligaste "mathändelsen" hemma hos mig sedan sist var att äta urtima svensk julmiddag tillsammans med våra grannar.

När jag sökte leverpastejsrecept hamnade jag på Allt om Mats hemsida, och där blev jag kvar ett tag.

Sedan en kväll försökte jag att på ett subtilt sätt övertyga maken om att vi behövde en liten drink, och fixade då det här ostplocket, som jag fått inspiration till från just Allt om Mats sajt. (Han blev övertygad).

Jag skar rätt tunna ostbitar och lade på en liten klick aprikosmarmelad blandad med en gnutta äppelcidervinäger och svartpeppar. En rostad valnötskärna ovanpå. Det blev riktigt bra.

Men hela idén står och faller naturligtvis med osten. Det behövs en smakrik ost för att den inte alldeles ska försvinna bland alla smaker, och kunna ge aprikosmarmeladen en match. Smakrik hårdost? För mig var valet självklart: Beaufort!

Beaufort är en hårdost som tillverkas i en väl avgränsad del av de franska Alperna, Den är lätt att känna igen, eftersom den (vad jag vet) är den enda av den sortens ostar som har en insvängd ytterkant.

Kanten blir sådan helt enkelt därför att den form som osten formas i har en sådan kant. Varför så är fallet finns det åtminstone ett par olika teorier om.

Den ena teorin går ut på att den insvängda kanten hindrar osten från att sjunka ihop för mycket. Eftersom ett annat kännetecken för just Beaufort-ost är att osten inuti är nästan helt slät, med möjligen något enstaka litet hål eller antydan till spricka, gör att den här teorin känns litet ansträngd på något vis.

Dessutom anses det att ett av skälen till att så pass många franska hårdostar tillverkas i Alperna är att hårdostar är just kompakta, och därigenom relativt lätta att transportera. Och detta kanske man kan anse vara ett belägg för den andra teorin om den insvängda kantens uppkomst, nämligen att den formen gjorde det lättare att surra fast osten t ex på en åsnerygg när den skulle transporteras ner från berget för försäljning.

Hur det smakar då (för det är ju huvudsaken)? Gott och mycket. Beaufort-ost lagras i minst 5 månader, men ofta i upp till ett år. Ju längre den är lagrad, desto starkare är smaken. Allra godast anses sommarosten vara, det vill säga den som gjorts på mjölk som mjölkats på sommaren, när kossorna går ute och betar gräs. På vintern får kossorna hö. Ensilage får inte används enligt reglerna för ursprungsbeteckningen Beaufort - det anses påverka smaken på osten negativt.

För min personliga del smakar den många fina minnen också. När jag nyligen flyttat ihop med maken i Lyon var ett av våra bästa helgnöjen att vandra i bergen. Bergsvandring i Frankrike, och kanske särskilt i Alperna, kan vara en oerhört civiliserad historia.

Under dagen knatar man omkring med sin ryggsäck och tittar på fantastisk natur. Sedan, istället för att göra upp eld i blåsigt väder, koka något slags frystorkat gröpe och krypa in i tältet där man ligger på en sten hela natten, knallar man ner från berget, tar kanske en öl på vägen till hotellet, duschar av sig, äter ostfondy och dricker vin innan man mätt och belåten somnar i en vanlig säng.

De helger vi vandrade i trakterna runt byn Beaufort, där ett av de kooperativ som tillverkar osten med samma namn ligger, kompletterade vi kvällsrutinen med ett besök på kooperativet efter maten. Mjölken levereras två gånger om dagen, efter morgon- och kvällsmjölkningen, och det var full rulle på kooperativet även ganska sent på kvällen. De stora karen där ystningen skedde mekaniskt, men där ostmassan kontrollerades manuellt titt som tätt, slamret från maskinerna och den syrliga och litet kvalmiga lukten - smaken av de minnena finns också i varje bit Beaufort jag äter.

Comments

[Fröken Dill]

Vilka härliga ostminnen. Man längtar verkligen till Alperna!

[Hanna]

Underbar läsning!

[Hans Pettersson]

Gillar Frankrike - ostarna och maten. Vinet. Språket! Men köpte en fantastisk ost i Hjo igår. Wrångebäcksost från Almnäs bruk. Lite knepig att få tag på bara.

[Ann-Sofie Ntumba]

Så roligt att läsa om Beaufort eftersom jag precis upptäckt denna ost just i Beaufort. Var där för några veckor sedan och vet precis vilket kollektiv du menar. Och dessa vackra berg... vandrade några timmar där med snöskor i sällskap av underbara fransmän! En stor upplevelse för mig!